Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Lauritz Weibull.
i Nyköping kan ha tänkt sig förhållandena. Planen, efter
vilken unionsöverenskommelsen skulle ingås, kan mera än
en gång ha ändrats sedan dess. Den har ändrats.
Unionsbrevet är beviset därför.
Lika betydelselöst som professor Carlssons räsonemang
på grundval av Nyköpingsrecessen är hans räsonemang på
grundval av unionsbrevets uttryck om vern som »fullbordat»
fördraget. Det är riktigt vad han anför och jag tidigare
anfört, att genom brevet endast rikenas rådgivare och män
förutsattes ha gjort det. Men vad betyder egentligen detta, sedan
de två fördragslutande parterna fastställts? Endast att
unionsbrevet som otaliga liknande akter är ett ensidigt utställt
fördragsdokument. Det är otroligt, att professor Carlsson
kan mena, att detta motsäger vad han kallar teorien om
herskarfördraget. I själva verket gör det varken till eller från.
Ett fördragsdokument, utställt av den ena av två
fördragslutande parter, kräver med nödvändighet en fullbordan
också av den andra parten \ Två möjligheter förelåg.
Antingen kunde detta ske genom utställande av nya akter
beseglade av konungen och drottningen, i varje fall till fullbordan
av den förre, eller också genom att det föreliggande brevet
erhölle en eller två ytterligare korroborationer, i enlighet
med vilken eller vilka konungen och drottningen beseglade
sjelva brevet. Detta är ingen hjälphypotes, som gör
grunduppfattningen i hög grad misstänkt. Saken är helt enkelt
självfallen. Att här en besegling från konungamaktens sida
av själva det föreliggande brevet snarast kan vara att
förmoda, har sin grund i den kort förut avslutade
Nyköpingsrecessen. En analogi föreligger. Denna recess innehåller ett
fördrag mellan rikenas rådgivare i Sverige å ena sidan, konung
1 Professor Carlsson lever i den från Rydberg övertagna föreställningen,
att den reglering av unionsförhållandet, som fattades i sikte på Kalmarmötet,
även utan konungens och drottningens besegling kunnat bli bindande för
dessa. Ett bemötande torde här vara överflödigt. Och lika litet torde ett
sådant behövas, när han uttalar, att Bergen traktaten 1450 varit bindande
för Kristiern I även utan dennes, den regerande konungens besegling.
»Naturligtvis», heter det, skulle Bergensmötets män »eljest sett till, att konungen
i någon form beseglat» (480 f.). Naturligtvis hade de gjort det, om de kunnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
