Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Birgittaproblem. Ett genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgittaproblem.
147
filologer kalla högre textkritik». För de kursiverade orden har
rec. bruk, först sedan han varit inne på min s. k. källkritiska
huvudprincip. »Men kvar står ju», säger rec. i detta
sammanhang, »även om man ser saken så, problemet om vad i våra
texter som härrör från Birgitta och vad som härrör från andra.
Och tydligen är det på denna sak han tänker, då han säger
sig vilja taga särskild hänsyn till det ’politiska’
revelationsbe-ståndet’». — Problemet ifråga behandlas i femte kapitlet i min
avhandling. Att rec. ej ens partiellt räknat in detta i sitt
inventarium (s. 301), är mig oförklarligt, då han (s. 300) själu
anser problemet höra till »en historisk monografi».
Vi komma så till förhållandet mellan
Birgittarevelatio-nernas olika textversioner. Birgitta gjorde sina uppteckningar
på svenska; de ha utgjort vad K. B. Westman kallat »första
textrecensionen». Den latinska texten, Westmans »andra
textrecension», har ej skrivits av Birgitta utan av hennes (svenska)
biktfäder; enligt dessas utsagor har hon s. a. s. kontrollerat
översättningen till latin 1. Den »tredje textrecensionen» utgöres av
en yngre fornsvensk text, enligt alla Birgitta-forskares
samstämmiga uppfattning utarbetad i Vadstena kloster efter
Birgittas död 2. R. Steffen ansåg denna svensktext i vissa avseenden
vara mera ursprunglig än latinet. Westman åter fann den
svenska texten vara sekundär i förhållande till latinet;
undantagen från denna allmänna regel bestämde han till ett tjugotal
(Westman, Birgittastudier, s. 72). I min avhandlings första
kapitel har jag visat, att den tredje textrecensionen utsattes för
bearbetningar, som företrädesvis tagit form av en utökning av
antalet dubbeluttryck. Enligt Steffen skulle däremot dessa
återgå på numera förlorade Birgitta-original och alltså vittna
om den yngre svenska textens prioritet gentemot latinet. Rec.
anser visserligen, att jag med fog opponerat mot denna
Steffens åsikt, men »skulle vilja tillägga ett par synpunkter». Jag
måste här först beklaga, att rec. ej observerat vare sig de sidor
i min avhandling, där det visas att autograferna ej bära vittne
om någon speciell förkärlek hos Birgitta för berörda slag av
dubbeluttryck (s. 23 ff.), eller de sidor, där belägg lämnas på
att redan översättaren måst tillgripa hendiadyoinuttryck (s.
28 ff.). För övrigt kan jag ej finna annat än att rec. råkat
förbise, att de dubbeluttryck, som tillkommit vid den latinska
1 Se om de härmed sammanhängande källkritiska problemen min
avhandling, s. 98 ff.
2 Rec. söker ej gendriva denna uppfattning, och ett försök i den
riktningen förefaller utsiktslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
