Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sture Bolin, Danmark och Tyskland under Harald Gormsson. Grundlinjer i dansk historia under 900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Sture Bolin.
redde honom tillräckligt med omedelbara besvärligheter:
minskad självbestämmanderätt, minskad maktsfär och
därmed minskade inkomster. Det måste för honom te sig —
även efter hans övergång till kristendomen — såsom hans
viktigaste uppgift att i det utrikespolitiska läget åstadkomma
en genomgripande förändring. Endast nödtvungen kunde
han gå med på upprätthållandet av status quo.
De få underrättelser, som samtida källor giva, visa, att
fred visserligen bestått mellan danerna och den tyske kungen,
men också, att freden ingalunda varit hjärtlig. När omkring
år 963 en tysk storman Wichmannus ville söka få till stånd
en resning gent emot konung Otto, begav han sig i första
hand till Harald Gormsson för att därifrån söka få hjälp.
Det svar, som det uppgives, att Harald Gormsson skall ha
lämnat, är typiskt för situationen: Harald ville inte gå med
på att deltaga i striden mot Otto, om inte Wichmannus först
dödade hertig Bernhard eller en annan tysk storman 1. Man
torde kunna säga, att bakom detta i en fullt samtida skrift
återgivna yttrande, som naturligtvis endast får uppfattas
såsom återspeglande ett allmänt tillstånd, inte skymtar någon
bristande vilja att gå mot Tyskland, endast rädsla.
Något senare har man i Sachsen fruktat ett krig med
Danmark 2. Om det utbrutit är obekant. Men 973 är under
alla omständigheter förhållandet åter fredligt. Detta år
överlämnade danska sändebud på ett möte i Quedlinburg gåvor
till den åldrande Otto 13.
Otto I:s samma år timade död tycks för Harald ha tett
sig såsom en ljusglimt. Hans maktresurser voro i själva
verket nu helt andra än dä han tillträdde sitt fädernearv.
Hade han åt söder fått förbli den tyske lydfursten, så hade
hans makt ansenligt vuxit i norr. Ty vid denna tid var han
jämväl härskare över Norge, där Håkon jarl styrde såsom
1 Widukind 3: 64, a. ed. s. 117.
2 Widukind 3: 70 a. ed. s. 123.
3 Annales Hildésheimenses 973; Lambert 973 (Mon. Germ. Ss. 3 s. 62
f.); Annales Altahenses majores 973, ed. W. Giesebrecht (Mon. Germ. Ss.
20 s. 787).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
