Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sture Bolin, Danmark och Tyskland under Harald Gormsson. Grundlinjer i dansk historia under 900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark och Tyskland under Harald Gormsson. 205
nära skarpt emot honom; Svens son var inte kraftlös att
pröva; ulvarna tjöto över liken» 1.
Det är under dessa omständigheter en given sak, att
Velleklas berättelse om Håkon vid Danevirke måste tolkas
olika, allt eftersom man ordnar de två stroferna. Endast
om man följer den traderade ordningsföljden, omtalar den
en verklig seger. Men denna traderade ordningsföljd är
osäker samt har av den senaste editorn på olika punkter
övergivits2. Kastar man här om ordningen mellan de två
stroferna blir i stället berättelsen den, att Håkon visserligen
vann seger över den sachsiska kontingenten men hade svårt
att bestå anfallen från de övriga. Spörsmålet skulle därmed
ganska lätt lösas 3.
Hur som helst är krigets utgång en tysk seger. Harald
har ej förmått avskudda sig det tyska oket; marca
danorum bestod. Det tyska väldet hade utbyggts genom
anläggningen av en gränsbefästning i dessa trakter.
Men det starka tyska välde, som bestod under
Otto-nerna, stod inför sitt fall. När 982 Otto II led det
förkrossande nederlaget vid Capo Colonne mot araberna, bröt det
åter löst vid Tysklands nordgräns. Slaverna reste sig, men
också danerna begagnade sig av den uppkomna situationen.
Den befästning, som 974 uppbyggts för att skydda det tyska
överväldet, intogs och förstördes — väl år 983 4.
Den förändrade situationen vid den dansk-tyska gränsen
speglas i ett dokument av år 988 av Otto III, ett på Adaldags
begäran utfärdat bekräftelsebrev på den av Otto I beviljade
immuniteten till de i Danmark belägna biskopsdömena5.
I mångt och mycket återger detta ordagrannt förlagans
text, och visar således, att varken kungen eller ärkebiskopen
1 Den norsk-islandske Skjaldedigtning a. ed. Als. 329,B. 1 s. 303. Jmfr.
G. Weibull: Sverige och dess nordiska grannmakter s. 153.
2 Norröna lovkväden a. ed. s. 44 ff.
3 I. Lindquist har meddelat mig, att det synes honom, som skulle
Vellekla ur versteknisk synpunkt vinna på en dylik omflyttning.
4 Thietmar 3: 34 a. ed. s. 63.
5 Mon. Germ. Diplomata regum 2 s. 440 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
