Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen. 217
Norge, tvenne riken i norr av ofantlig utsträckning, hittills
så gott som okända för vår jordkrets» — nostro orbi adhuc
fere incognita (kap. 21). Om Östersjön säger han i inskottet
i samma bok, att han på ett undantag när inte tidigare sett
den omtalad i litteraturen (kap. 20). I denna situation
insamlade Adam uppgifterna för sin blivande framställning.
I ringa grad vilade dessa på självsyn. De flesta fick han
från personer, som genom egen erfarenhet eller andras
berättelser hade kännedom om förhållandena, peritis locorum,
främst Sven Estridsen, konungen av Danmark, för övrigt
sjöfarande och andra resenärer, den hamburgska kyrkans
män, som i en eller annan anledning besökt dessa avlägsna
trakter. De uppgifter Adam på detta sätt insamlade blev
till sist en nog så vidlyftig materialsamling. Men Adam ville
inte endast detta. Vad han ville var en sammanfattande
beskrivning, där de olika geografiska och etnografiska
momenten var inplacerade i sin fast formade miljö. Materialet
gav här endast ringa ledning. Adam kunde av sina
uppgifter få fram hur det ena området rent ungefärligt låg och
förhöll sig till andra i dess närhet, om öarna och landen
var stora eller små, hur färdevägarna till lands och vatten
i all allmännelighet gick fram, avstånden i dagsresor. Men om
själva den geografiska konfigurationen, om öarnas, ländernas
och vattnens ytinnehåll och exaktare läge, om orienteringar»
som i ett större sammanhang kunde ge vägledning, fick han
så gott som ingenting veta. Han befann sig i själva verket i
ett liknande läge som de spanska och italienska kartograferna
vid början av det 16. århundradet, efter det att Columbus,
Cabral och Amerigo Vespucci gjort sina omvälvande
upptäckter på den västra sidan Atlanten.
Det har lyckats forskningen visa, hur dessa kartografer
gick till väga. De knot till en början an till den allmänna
ptolemæiskt-medeltida världsbilden. På de senmedeltida
kartorna mötte på andra sidan de båda indiska halvöarna en
halvöformig landmassa, i vilken Asien längst i öster löpte
ut; dess yttersta udde bar namnet Kattigara; väster om denna
hade man Malacca. I denna halvöformiga landmassa fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
