Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, En samtida berättelse från Clairvaux om ärkebiskop Eskil av Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En samtida berättelse om Eskil av Lund.
271
Efter Bernhards död hade Gaufridus, hans vän och notarie,
skrivit en framställning av mästarens bortgång och sista
verksamhetsår. Framställningen var med ett brev tillegnad Eskil.
Och i sin stora sammanfattande levernesbeskrivning över
Bernhard, hade Gaufridus gett en skildring också av ärkebiskopen
— en man kommen från jordskivans ytterrand till Clairvaux;
mäktigare och rikare än andra i danernas välde; ödmjuk
mot alla ända till den minste av bröderna, fylld av trons iver
och hängivenhetens fullhet. Underverk, knutna till skildringen,
förtätade glansen kring Eskil1.
Den krets, i vilken Eskil kom att tillbringa sina sista år,
skymtar i litteraturen från Clairvaux. Abbot var vid hans
ankomst Henricus, den sjunde i ordningen; när denne i mars
1179 mottog kardinalpurpurn, fick han till efterträdare Petrus,
abbot av Igny. Bland dem som stod Eskil nära var också
de två priorerna Gaucherius och Johannes. Den senare
nämnes som författare till »en vacker bok, i vilken under
och visioner från skilda håll är beskrivna läsarna till
uppbyggelse». Till dessa slöt sig Alanus, den tidigare
biskopen av Auxerre. Liksom Eskil hade Alanus lämnat sin
biskopsstol för att leva som broder i Clairvaux; några år
tidigare hade han avslutat sin stora Bernhardsbiografi. I
Exor-dium magnum ordinis Cisterciensis från början av 1200-talet
glider en bild ur livet i denna krets förbi. Priorn Johannes
ligger på sitt yttersta. Eskil och Alanus besöker honom.
De finner honom trots sjukdomen och febern klädd i sina
vanliga grova och hårda kläder och låter bära fram andra
till honom, mjuka och fina. Men Johannes visar deras
vänlighet ifrån sig. Han vill dö ödmjuk som han levat, säger
han, i den ringhet och det armod han valt sig 2. Den något
yngre generationen hade i denna krets en representant i
Her-bertus, vid Eskils ankomst till Clairvaux kapellan hos abbot
Henricus. Tidigare hade denne Herbertus betjänat den tredje
abboten Fastradus (1157—1161) vid bordet; därefter varit
1 Dipl. Suec. I, 55; Mon. Germ. hist. SS. XXVI, 117 f.; Migne, 185:
334 ff.
2 Dipl. Suec. I, 104; Migne, 185: 1116, 1249.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
