Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, En samtida berättelse från Clairvaux om ärkebiskop Eskil av Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Lauritz Weibull.
gareta av Roskilde. Man äger om henne även en annan
berättelse (Vitæ sanctorum Danorum, 389). Denna låter sig datera
mellan 1178, då Absalon, omtalad som ärkebiskop av Lund,
tillträdde sitt ämbete, och 1188, då den ävenledes och jämte
förre abboten Richard av Ringsted omtalade abbot Simon av
Sorö (Simone abbate Sorensi et Richardo quondam abbate
Ringstadensi) frånträtt abbotskapet. Efter all sannolikhet måste
den vara uppsatt i samband med translationen 1178. De enkla
dragen i Margaretas historia är på båda ställena i stort sett
desamma. Dragen är emellertid genomgående vidlyftigare
ut-penslade hos Herbertus och translationen hos honom förlagd
till domkyrkan i Roskilde, inte — såsom riktigt och i den
andra berättelsen — till Vårfrukyrkan där. I fråga om de under,
genom vilka Margaretas helgonskap uppenbarades efter hennes
död, brister all överensstämmelse. Berättelsen från tiden för
translationen har endast ett under: ett ljus, sänt ur höjden,
som blir stående och lyser över den plats, där helgonet begravts.
Undret är ett av de vanligare. Hos Herbertus är detta under
borta. I stället berättas två andra. Det vatten, som sköljt
över Margaretas kvarlevor, där de vilade i sanden vid havet,
återger en blind hans syn. Graven påträffas mellan två rövares
gravar. När gravarna öppnas, är i motsats till rövarnas
Margaretas lik oförtärt och sprider vällukt omkring sig. Undren
är lika vanliga som det förra. Men mirakelkultens växt är
tydlig, och man märker, hur bilden av Margareta mellan de
två rövarna förts nära bilden av Kristus på korset.
Tidsavståndet mellan berättelserna synes vara två år.
94 r.—9A v. Quomodo zabulus in scemate regio seipsum
ydalatris ostendeb’at. XCIII. Vir uenerabilis heinricus quondam
monachus clareuallis et nunc iam per annos plurimos
abbati-zans in regione danensi / de quodam honesto monasterii sui
conuerso tale aliquid nobis significauit. Predictus itaque frater
dum adhuc secularem habitum gereret / in iuuenili etate
per-rexit ad negociandum in supradictam terram paganorum ete.
Postmodum autem cum ad natalem patriam repedasset . in
sup-radicto monasterio se conuertit / ubi religiöse conuersando
domino militäre curauit // et ea que sibi acciderant ad multorum
edificacionem abbati et fratribus indicauit ete.
Den i denna otryckta berättelse nämnde Heinricus är abbot
Henrik i Vitsköl, tidigare abbot i Varnhem (jmfr källuppgifterna
hos Westman, Den svenska kyrkans utveckling, 53 ff., 67 ff.).
Supradicta terra paganorum avser Slavien.
95 v.—96 v. De duobus germanis ad iordanis fluenta in
oracione defunctis. XCVII. In regione danorum fuere nuper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
