Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Tisseau, Konspirerade Louis-Philippe 1815? Ett samtal mellan honom och greve Jakob Pontusson De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Paul Tisseau.
uppbrott till London, följde De la Gardie efter; ännu
någon tid och han gjorde honom och hertiginnan sin
uppvaktning i deras residens på Twickenham. Under denna
uppvaktning, den 10 november 1815, strax före återresan till Sverige,
var det, som hertigen uttalade sig. Det skedde under ett
samtal på två timmar. Vi återger här De la Gardies uppteckning om
detta samtal och låter den föregås av vad han har att berätta
om förspelet i Paris *.
[Paris] 26 september 1815. War hos duc d’Orléans för
att begära dag till presentation.
28 september. Jag for till gamla hertiginnan af Orleans
(enkan efter Egalité), för hvilken jag blef presenterad. Det är
en charmante gumma och lika aimable som respectable. Jag
satt här länge och pratade. Mme de Chateaubriand, en bekant
sedan förra året, var även här. Hertiginnan tar emot alla aftnar
ifrån 8 till 10.
20 oktober. Gjorde under spectaclet en visite hos
änkehertiginnan of Orleans, som är en charmante princesse och
som bär i sitt utseende och hela sitt sätt att vara stämpeln af
den godhet, den heder och det välgjörande, som utgjör dess
caractére. Hon har det oagtat altid varit mindre lycklig och
är det ännu. För mig var hon af den utmärktaste godhet.
Jag kan ej nog berömma mig af all den heder, hon visade mig.
24 oktober. At middag hos duchesse d’Orléans. Dess son
duc d’Orléans hade i går hastigt farit till England. Man
be-dömmer denna resa högst olika; då somliga se däruti endast
en lika så enkel som naturlig orsak i en makes och en faders
önskningar att se en hustru, som är i 5:te månaden af sin grossesse,
och en son, som bägge hastigt sjuknat, påstå åter andre, att
politiske skäl varit därtill enda driffjädren — somlige säga äfven,
att konungen, frugtande duc d’Orléans inflytande, bortskickat
honom, andre åter, att duc d’Orléans, sjelf frugtande, ansedt
försigtigast att undvika stormen och för någon tid fara till
England. Hvad som är visst är, att duc d’Orléans är utan tvifvel
den af Jes Bourbons (konungen undantagen), som äger mästa
förståndet, och den ende af dem som i Frankrike är afhållen;
utan hopp är han ej att en dag se franska kronan på sitt
hufvud, och jag skulle bedraga mig mycket, om jag ej trodde,
att sakerna äfven en dag gå därhän, med den föga skickelighet
1 Journal under resan till England, Frankrike och Spanien 1813, 1814,
1815. Univ.-bibl. Lund. Jmfr Wieselgren, De la Gardiska archivet, XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
