Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Tisseau, Konspirerade Louis-Philippe 1815? Ett samtal mellan honom och greve Jakob Pontusson De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konspirerade Louis-Philippe 1815?
309
de fläste af konungahuset äga att tillvinna sig vänner. Duc
d’Orléans äger en djup agtning för vår kronprins och är nästan
den ende, med hvilken jag här kunnat, enligt mitt hjärta och
mina tänkesätt, tala om denne furste och mötas af lika tankar,
[London] 31 oktober. Lika med mig trodde hertigen [af
Sussex], att duc d’Orléans skulle komma att spela en stor role
i Frankrike, och att svårligen därvarande styrelse kan bibehålla
sig utöfver nuvarande konungens lifstid.
2 november. Skref i dag till hertigen af Orleans, som bor
i Twickenham, för att begära dess tillstånd att få upvagta
honom. Han hade i Paris visat mig mycken höflighet.
A november. Hade i dag ett mycket artigt svar ifrån
hertigen af Orleans.
10 november. Klockan 12 for jag till Twickenham för att
upvagta hertigen af Orleans och dess gemål. Jag hade med
hertigen en högst interessante conversation, som var en suite
af den jag med samme herre hade haft i Paris för nära 3
veckor sedan, men i hvilken han nu mycket mer extenderade
sig. Jag gaf honom ait tillfälle därtill, och han yttrade sig
med en öppenhjertighet om Frankrike, konungens och sin
egen ställning, som ej mer lämnade mig någon tvifvel öfrig om
den synpunkt, utur hvilken han såg det förra, det öde han
förutsåg för konungen, dess bror och dennes barn, och dess
egne afsigter, då tillfället en gång för honom skulle yppa sig.
Det är mig ej möjligt anföra ait som sades under en
conversation af nära 2 timmar, jag mins det ej, men jag vill nämna
hvad jag ansåg märkligast. Han sade ibland annat:
»La France vient d’étre traitée par les alliés d’une maniére
qui ne laisse aucun doute que 1’intention de ses soi-disant amis,
les alliéz, soit de la dénouer de toute force: non
seule-ment de la priver des avantages qu’elle a obtenus ces derniers
vingt ans, de se venger des torts qu’elle a faits au reste de
1’Europe, mais encore de 1’avilir et de la déshonorer. Croyez,
M. le Comte, que la France ne peut oublier cet outrage, et que,
loin d’obtenir le but qu’ils se sont propose, ils ont fait le
con-traire: ils ont créé un esprit national dans une nation la moins
faite pour en avoir et qui, töt ou tärd, se vengera d’une maniére
terrible sur ceux qui, aujourd’hui, sous le nom sacré de
pro-tection, 1’oppriment. — Quant aux Bourbons, vingt-cinq ans de
malheurs ne leur ont été d’aucune utilité, et Talleyrand les a
bien jugés, en disant que, depuis vingt-cinq ans, ils n’ont rien
appris ni rien oublié. L’åge, la bonne volonté et la veritable
bonhomie du Roi font respecter ce Prince par le gros de la
Nation, quoique inconnu presque de la generation actuelle; mais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
