Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparres bevisföring räcker väl till för att motivera
kravet på en konungaeds avläggelse till bekräftande av
svensk rättsordning, sådan den vid Johan III:s död var
gällande. Den förslår emellertid icke för att rättsligt försvara,
att hertig och ständer avfordra Sigismund en särskild,
gällande rättsordning kompletterande konungaförsäkran som
villkor för att han skall bli hyllad och krönt. Ett sådant
krav kan Sigismund med rätta tillbakavisa under
framhållande av den skillnad, som är mellan val- och arvrike [1]. Låt vara att arvföreningen är att fatta som en valhandling,
så är dock Sigismund genom densamma potentiellt redan
vald till Sveriges konung och blir — sit venia verbis —
akut sådan omedelbart efter sin faders död. Men som
Sveriges konung är han otvetydigt befogad att medverka vid
dess rättsordnings förnyelse och kan säga nej till kravet på
en särskild konungaförsäkran. Då ständerna med hot om
riksdagens sprängning och kröningens uteblivande likväl
avtvinga honom densamma, göra de sig skyldiga till ett brott
mot rättskontinuiteten, en revolution.
På den 1594 inslagna vägen fortsatte ständerna sedan
vid följande tronskiften fram till och med 1672. Liksom
ångerköpta envisas de under arvriket att utöva en funktion,
som strängt taget hörde valriket till. Dock är det rättsliga
utgångsläget icke lika förmånligt för alla de följande
konungarna, som det var för Sigismund.
Karl IX uppfyllde ju ingalunda gällande arvförenings
fordringar, då han trädde in som konung, och han visste
därom. Då emellertid ständerna voro mer angelägna att få
se honom på tronen än han att bestiga den, kunde han
själv i stor utsträckning bestämma sin försäkrans innehåll[2].
Gustav II Adolf var utan minsta tvivel berättigad
enligt 1604 års arvförening att bli konung omedelbart efter sin
faders död. Icke förty kalla råd och ständer honom i sin
framställning om konungaförsäkran 1611 för arvfurste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
