Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertig allenast [1] Något skäl att insistera på att han redan var konung hade han dock icke, då han genom att
acceptera ständernas villkor vann deras dispens från de
fordringar beträffande konungs myndighetsålder, som uppställts i
1604 års riksdagsbeslut[2].
Också 1644 och 1672 ha försäkringar avkrävts
regenterna i samband med att de förklarats myndiga. Ehuru
1604 års bestämmelser om halv myndighet vid 18 och hel
vid 24 år vid båda tillfällena voro presenta för råd och
ständer, finnes intet som visar, att respektive regent avlagt
försäkran för att i förtid komma i besittning av maktens fullhet[3].
Den försäkran, Karl Gustav avlägger 1650 i samband
med att ständerna med den svenska Vasaättens
utslocknande i sikte utsett en ny dynasti har karaktär av en
valkapitulation. Ständerna förklara sig i riksdagsbeslutet blott på
vissa angivna »conditiones» bevilja drottningens förslag om
ny tronföljdsordning och anpassa sig på så sätt efter arvrikets
fordringar, att den »revers», Karl Gustav utställer, anses
binda även hans manliga livsarvingar[4]. Då Karl Gustav 1654 i kraft av detta arrangemang uppstiger på tronen, har
han åter en lika oomtvistlig rätt som Sigismund. På annat
sätt har han dock ej medverkat vid utformningen av 1654 års
konungaförsäkran än att han uttalade en önskan om att man
ej ville avkräva honom mer än han kunde hålla och pekade
på 1611 års konungaförsäkran som lämpligaste mönster [5].
Med undantag möjligen för Karl Gustav ha regenterna
veterligen icke anmält något missnöje med den passivitet,
som ådömts dem vid fastställandet av en rättsnorm, de vid
sin regering skulle följa, och det oaktat särskilt 1611 års
försäkran vuxit ut till en hel liten konstitution. Ej ens för
Karl XI har den försäkran, han fått avlägga, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
