Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adertonårig besteg tronen, varit sammanknippad med
obehagliga minnen, ty bland »enväldets tilltänkta grundlagar»[1]
ingår även en konungaförsäkran. Dock har den endast
namnet gemensamt med tidigare försäkringar. Till både
form och innehåll motsvarar den en kungaed. Som sådan
är den dock av stor konstitutionell betydelse. Den visar,
att Karl XI icke tagit efter bokstaven den bekanta
deklarationen i 1693 års riksdagsbeslut, att han hade »makt och
våld efter sitt behag och som en kristlig konung att styra
och regera sitt rike», utan erkänt sig ha samma
förpliktelser till landslagen, sådan den lydde eller komme att lyda,
som tidigare svenska konungar. Hans konstitutionella
principståndpunkt är arvkonungarnas före 1694.[2]
Inför Karl XII:s kröning vid 1697 års riksdag har man
inom ständerna tänkt pä en konungaförsäkran, »en akt eller
recess efter vanligheten». Men Karl XII avlade som bekant
varken ed eller försäkran. Han vågade, vad Sigismund icke
inlåtit sig på, praktisera de ovan anförda orden av 1594, att
konungen i sitt arvrike hade »en absolutam potestatem».
Som bekant gick nämnda underlåtenhet ständerna genom
marg och ben. Ett mer utmanande brott mot
rättskontinuiteten känner icke vår historia. »Det var», säger Edén,
»en fullständig brytning med vad som ännu fanns kvar av
landslagens lagfästa konungadöme; ingen svensk konung
hade förut tillträtt regementet utan någon förpliktelse till
folket» [3].
II.
I ett bättre rättsligt utgångsläge än det, vari råd och
ständer voro försatta, då de 1594 för första gång ville
komplettera landslagen med en konungaförsäkran, befunno sig
samma maktägare, då 1634 och 1660 sattes i fråga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
