Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arve-envåldsakten av den 10 januari 1661, genom vilken det
danska folket i sin ståndsdifferentiation uppdrager åt
Fredrik III och hans legitima arvingar på både manliga och
kvinnliga linjen arvsrätt till riket och alla
majestätsrättigheter — arvrike och envälde åtföljas i Danmark i motsats
till vad förhållandet var i Sverige — samt annulerar
handfästningen[1]. Också därutinnan passar den rättskonstruktion,
man försökt i fråga om Karl XI:s envälde in på Fredrik III:s,
att enligt alla dess förutsättningar makten den dag ingen
legitim ättling till honom längre existerar åter glider tillbaka
till folket, som fritt kan bestämma över vad slags regemente
skall härska i rikena, antingen det gamla valriket eller något
nytt[2]. Då det folk, som 1661 transporterade sin makt på
Fredrik III:s stam icke var hemfallet åt anarki utan utgjorde
en ordnad stat[3] och 1661 års maktöverlåtelse innebar ett
bemyndigande för konungen att inom angivna gränser
bestämma om både successionsordning och regeringsform,
vore dock riktigare att tala om en fullmaktslag än om ett
försök till härskarkontrakt. Som fullmaktslag kunde ju
också den lex regia betecknas, varigenom populus romanus
en gång överlät sin makt på princeps. Fredrik III visade
genom det namn han gav Danmarks nya fundamentallag,
Kongeloven, att han accepterade den romerska
rättskonstruktionen. Med fog kunde däremot redan Jacob Wilde göra
gällande, att Karl XI stått främmande för densamma[4].
III.
Med Karl XII bortgick den siste, som enligt gällande
tronföljdsordning hade någon ärftlig rätt till Sveriges krona.
Rättsläget härvidlag är så klart, att det är svårt förstå, huru
man kan fortsätta att tala om oklarhet i denna rättsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
