Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är också Norrköpings arvförening, som Ulrika
Eleonora, säkerligen obekant med sin fars planer, åberopar
som rättsgrund. Då hon emellertid efter sitt utan
ständernas samtycke ingångna äktenskap med den reformerte
prins Fredrik av Hessen icke mera uppfyller dess fordringar på successionsrätt, får hon subsidiärt taga sin tillflykt
till den enväldige konungens påstådda rätt att på egen hand
ändra gällande successionsordning. Det är dock utan vidare
klart att enväldet, även om det konstrueras som en
överlåtelse av ständernas makt på Karl XI och hans enligt 1604
års regler arvsberättigade descendenter, endast involverar en
rätt för dessa att i tur och ordning på egen hand styra
riket. Någon befogenhet att transportera den vidare ha de
givetvis icke. Delegata potestas non delegatur. Icke ens
den danske konungen kunde, trots det han ansågs som
Europas enväldigaste monark, giva dispens från
tronföljdsreglerna, sådana de i arve-envoldsakten skisserats och sedan i
Kongeloven närmare utformats. Först i Hobbes
absolutistiska system finner man en rätt för fursten att själv utse
sin efterträdare[1]. Den spanske konungens rätt att utan
medverkan av Cortes borttestamentera sitt rike bestreds ju
på goda grunder av Ludvig XIV [2].
I och med tronledigheten inträder en radikal
förändring av maktläget. Icke så att förstå att suveräniteten i och
med konungens död återfaller på folket såsom all
statsmakts källa. En sådan rättskonstruktion är lika
främmande för ständerna 1719 som under 1680-talet. Det är
psykologiskt alldeles orimligt, att de skulle velat uppträda med
rättsanspråk, som de närmast ansågo som blasfemiska.
Suveräniteten hör Gud allena till, förklarade borgarståndets
talman [3]. Det positiva rättsbeståndet blir i och för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
