Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
består». Den innehåller 17 befogenheter, av vilka den första
är »lag att stifta». Under 17 står: och alltså tillhörer den
högsta makt och välde i gemen konungen allena att göra
och förordna, bjuda och befalla utöver allt sitt rike och
undersåtare både i världsliga och andliga samt kyrkomål
och ärenden utan någon åtskillnad [1]. Av sådan systematik
märkes i hela regeringsformen ingen annan reminiscens än
möjligen i de paragrafer (8, 9, 35), som handla om »den
konungsliga högheten vidhängande rättigheter». Ständernas
befogenheter framstå åter i många fall som immuniteter.
För tanken att majestas i naturrättslig mening nu vore
hos ständerna är man främmande. Man kunde ju tänka
sig, att den citerade § 5 i konungaförsäkran, vari ständerna
förbehålla sig en generell beslutanderätt, påverkats av
envåldstidens försök att bestämma det kungliga väldets innehåll,
men de använda ordalagen äro varandra alltför olika, för att
man skulle kunna förmoda, att 1719 års riksfäder haft det
under ögonen. Snarare kunde man i nämnda paragraf spåra
en litterär påverkan från den punkt i 1682 års
ständerförklaring angående lagstiftningen, vari ständerna förklara det vara
alldeles orimligt att vilja obligera kungl. maj:t att höra dess
ständer, när han ville göra några stadgar, plakater,
reglementen och förordningar[2]. Bestämmelserna äro dock
alltför disparata för att den »omvändning», som möjligen
i fråga om ordvalet ägt rum, skulle kunna tagas till intäkt för
att en av ständerna 1682 på konungen överflyttad suverän
makt 1719 ansetts återfallen på ständerna. Så långt 1682
års riksdagsbeslut här citerats avsåg det den ekonomiska
lagstiftningen. I fråga om den har varken samtid eller
eftervärld ansett, att någon förändring ägde rum 1682. Den
förändring frihetstiden härvidlag införde, framträder i RF § 4.
Konungaförsäkran § 5 har en helt annan generell innebörd,
generellare t. o. m. än 1682 års förklaring rörande stiftandet
av allmän lag. Ej heller innebär den något i och för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
