Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige resonerade närmare femtio år förut. Det
anmärkningsvärda är att icke anpassningen efter folksuveränitetslärorna
konsekventare genomförts. Till jämförelse må anföras den
konstruktion av riksfädrens förfarande, som ett barn av en
senare tid, den bekante historikern Anders Schönberg —
han var född 1737 — inlät sig på i ett memorial vid 1760
—62 års riksdag. Av den allmänna politiska sanningen att
alla de naturliga rättigheter, som den i borgerligt samfund
trädande menigheten sig avsäger, uppdragas åt den
styrande makten, gör han den tillämpningen till svenska folkets
besvurna regeringssätt, att den svenska menigheten, som
genom Karl XII:s död återkommit i det naturliga tillståndet,
vid 1720 års riksdag — den regeringsform, som under större
delen av frihetstiden var gällande, tillkom ju detta år —
genom sina deputerade, de församlade riksens ständer, gjort
och fastställt de lagar, varefter riket borde styras[1].
Vida större betydelse än dylika efterhandsuttalanden av
personer i oansvarig ställning ha de, som gjorts av
ständerna själva eller deras organ om vad de avsett med
förändringen 1719 eller vad den rätteligen bör anses innebära.
I första hand möta tvenne uttalanden från 1723 års
riksdag.
Det ena föreligger i det memorial, de tre högre stånden
gemensamt avgåvo med anledning av bondeståndets yrkande
att konungen borde hava den makt, som Sveriges framfarna
konungar haft efter riksens uråldriga lag och laga stadgar,
dock all suveränitet alldeles undantagen. Förslaget att
övergiva den nya grund, som lagts genom regeringsformen, och
helt återvända till landslagen avvisas därmed, att såsom
framgick av 1680 och 1682 års riksdagsbeslut genom
smickrande eller vrånga uttydelser av gamla lagens förstånd,
sådana stadgar åstadkommits, varmedeist vägen blivit banad
till den oinskränkta suveräniteten och densamma
»småningom uppbragt och befäst» [2]. Ingen som helst antydan finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
