Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan tycka, att det svenska folket, när det för ett
ögonblick var oberoende av alla tidigare konstitutionella
normer, kunde utsett åt sig andra representanter än de gamla
fyra stånden. Troligen menade Hambré, som då det gäller
nyordningar, framför allt har en representationsreform i
tankarna, att redan den representerande kår, som skulle utöva
folkets »ofrånskiljeliga rätt» att uppgöra den grundförfattning,
som passade det, skulle vara sammansatt efter nya rationella
grunder. Klart och tydligt utsäges det av Grevesmöhlen,[1] då han därav, att den gamla konstitutionen vore upphävd,
sluter, att de fyra ståndens uteslutande makt också vore
upphävd och att den lagstiftande makten i och med
detsamma måste vara hos hela nationen, d. v. s. alla dem, som
vore ägare av större eller mindre delar av svenska landet.
Direkt anbefaller han dock icke mer än att dylika
nationalrepresentanter finge associera sig med de historiskt givna
stånden för konstitutionens omskapning. Av hans
admonition till icke representerade att låta sig representeras inom
den konstituerande församlingen begagnade sig så till vida
ofrälse ståndspersoner, som de hos stånden hemställde att
genom representanter bli upptagna vid riksdagen. Också
bakom deras yrkanden ligger föreställningen att intet längre
vore rättsligt beståndande utan allt kastat i stöpsleven. Att
man varit utesluten från »maktägande ständers» beslut var
något, man mot forna riksdagsordningar icke kunnat åtala,
men nu då gamla fel och brister bäst kunde rättas skulle
en sådan förgätenhet icke längre kunna försvaras.[2] Någon
ändring i gällande representationsskick kom dock icke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
