Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han mottog nyssnämnda erbjudande hade att nådigst
förklara, att de gamla regeringslagarna till deras kraft och
verkan upphörde, i samma stund ständerna till antagande eller
förkastande i underdånighet presenterade en annan
fundamentallag. På sådant sätt bleve ingen vådlig intervall emellan
den ena lagliga regeringen och den andra. Lika försiktigt
som Cederström uttalar sig Mannerheim beträffande
innebörden av hertigens samtycke. Han ägde visserligen rätt att
efter behag antaga eller förkasta regeringsformen, att regera
efter den eller ej men icke i egenskap av koopererande del
i lagstiftningen — Mannerheim säger försiktigt nog icke i
egenskap av konung — förrän denna prerogativt genom
konstitutionen vore honom uppdragen av den enda under
upplösningen existerande lagstiftande kåren, ständerna.
Oavsett på vilken tidpunkt Ulrika Eleonora, respektive
hertig Karl, valts till innehavare av Sveriges tron synes
uppgiften vis à vis den nya regeringsformen blott bli ett
personligt antagande samt ett officiellt kungörande. Den förra ger
sitt samtycke från tronen och uppfyller därmed det löfte,
ständerna avkrävt henne som villkor för att deras enligt
landslagen förrättade val skall falla på henne. Den senare
ger sitt samtycke som riksföreståndare — om han enligt
Mannerheims projekt stigit upp på tronen som gustaviansk
monark, så stiger han dock, när provisoriet är slut, ned
därifrån igen — men blir kung i och med att han antager
regeringsformen; därmed uppfyller han nämligen det villkor,
ständerna fäst vid sitt i kraft av folkets naturliga rätt att
icke blott av- utan ock tillsätta kungar — varken den gamla
eller den nya konstitutionen har någon bestämmelse för det
fall att tronen blivit ledig genom konungs avsättning —
förrättade kungaval. Först kungörandet av 1809 års RF är en
handling av kungamakt, säger Kjellén [1]. Vill man
nödvändigt fatta de till sist i den kungliga ingressen förekommande
orden »vi vele således denna av riksens ständer samtyckta
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
