- Project Runeberg -  Scandia / Band IX. 1936 /
61

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utslocknande åter fått aktualitet, 1809 års däremot på den nyss
med våldsmakt genomförda statsvälvningen.

För de maktägande ständernas rätt att fastställa de
fundamentallagar, enligt vilka den utkorade kungen och
hans råd skulle regera, funnos i den sekelgamla svenska
rättsordningen vissa gränser uppdragna, som man 1719 sökt
närmare bestämma genom att i regeringsformen
återupptaga den av föregångaren från 1634 accepterade svårtydbara
trilogien: konungens höghet, rådets myndighet och
ständernas rätt och frihet. Bleve dessa grundpelare respekterade,
kunde ständerna framdeles företaga vad författningsändringar
som helst och vid vilken riksdag som helst— ett kungaval
var icke längre förutsättning därför — ända tills 1766
ständernas rätt att antaga ett grundlagsändringsförslag gjordes
beroende av att det var vilande från ett föregående
riksmöte [1].

För de konstituerande ständernas rätt att omskapa
statsorganisationen fanns ingen annan gräns än salus publica.


[1] I och med att ständerna förbehållit sig rätt att oberoende av
konungen ändra grundlagarna förlorade tronskiftet sin konstitutionella betydelse.
Först så småningom fick man dock upp ögonen härför. Ännu 1720 stiftade
de en ny regeringsform för den nye kungen. Även 1751 var en sådan tanke
uppe, men man slog den ur hågen. Konungaförsäkran gjorde man däremot
om, ehuru de nyheter den införde icke tåla jämförelser med dem, som
infördes i senare, under Adolf Fredriks fortsatta regering, tillkomna, såsom
grundlagar betecknade rättsnormer. Först när man var i farten med att utnyttja
Gustav III:s tronbestigning för nya författningsbestämmelser och, vad nu var
det viktigaste, privilegieutjämning, upptäckte man, att tiden för
grundlagstiftning vid tronskiften genom 1766 års ovannämnda bestämmelse var förliden.
Frestelsen att strax driva igenom vissa önskemål var dock för stark för att
man nu skulle stanna inför den lösning Gustav III — låt vara de konstitutionella
utgångspunkterna för honom voro andra — gav av problemet genom
fastställandet av ett bestämt formulär för kungaförsäkran. Lösningen antyddes
dock i debatten mellan stånden 1771—72 och hade ju varit analog med
regeringsformens standardisering 1720. Se härom min avhandling,
Frihetstidens författning, passim. — Även efter 1809 hade ständerna svårt att
respektera den grundlagstadgade väntetiden för grundlagars definitiva antagande.
Se min uppsats Ett grundlagsbrott och dess motivering i Statsv. Tidskr.
1922 s. 175 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:07:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1936/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free