Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utslocknande åter fått aktualitet, 1809 års däremot på den nyss
med våldsmakt genomförda statsvälvningen.
För de maktägande ständernas rätt att fastställa de
fundamentallagar, enligt vilka den utkorade kungen och
hans råd skulle regera, funnos i den sekelgamla svenska
rättsordningen vissa gränser uppdragna, som man 1719 sökt
närmare bestämma genom att i regeringsformen
återupptaga den av föregångaren från 1634 accepterade svårtydbara
trilogien: konungens höghet, rådets myndighet och
ständernas rätt och frihet. Bleve dessa grundpelare respekterade,
kunde ständerna framdeles företaga vad författningsändringar
som helst och vid vilken riksdag som helst— ett kungaval
var icke längre förutsättning därför — ända tills 1766
ständernas rätt att antaga ett grundlagsändringsförslag gjordes
beroende av att det var vilande från ett föregående
riksmöte [1].
För de konstituerande ständernas rätt att omskapa
statsorganisationen fanns ingen annan gräns än salus publica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>