Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth: Dateringen av D-texten till Korners Chronica novella. Sammanfattning av en diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Erik Lönnroth.
ingå på mina »motivhistoriska betraktelser». Jag har sökt tolka
Engelbrektsskildringen med utgångspunkt från dess författares
gängse föreställningskrets och idévärld. Professor Ahnlund
förklarar, att Engelbrekts »mänskliga egenskaper» härvid gå
förlorade, att mitt tillvägagångssätt är »stereotypt» och icke löser
uppgiften »att bakom tidsformen igenkänna det historiska livets
uttryck» 1.
»Det historiska livets uttryck» avprägla sig icke som en
sigillstamp på en historisk berättelse; de upptagas i form av upplevda
eller förmedlade fakta av berättaren, som fogar in dem i ett för
honom aktuellt kausalsammanhang. För att man skall kunna
»igenkänna» den historiska verkligheten bakom berättelsen fordras
först och främst, att man fixerar, vad som är »tidsform» i denna.
»Tidsformen» är icke blott »uttrycksform» utan tankeform; den
präglar alla sammanhang och omdömen, som framgått ur
författarens eller hans sagesmäns ordnande, kombinerande och
generaliserande intellekt2. Man når icke till objektiv kunskap om de
skildrade händelserna genom att söndra ut de författarens uttryck,
som äro en främmande, och därefter uppfatta berättelsens uppgifter
och omdömen, sedan de väl omskrivits i ens egna ord, som
omedelbara och allmängiltiga uttryck för »historiskt liv». Detta är
en av den källkritiska metodens elementäraste regler. Det är
omöjligt att tro, att professor Ahnlund principiellt skulle hävda
en avvikande mening.
Skillnaden mellan professor Ahnlunds och min tolkning av
Korners Engelbrektsskildring kan knappast härledas ur
principiella motsättningar. Den bottnar i att professor Ahnlund underlåtit
att företaga den nödvändiga analysen av skildringens art: han har
icke följt Korners ledande tankegång för att se, vad denne velat
1 Sv. Hist. Tidskr. 1935, s. 246 och 247 not 1. Prof. Ahnlunds exempel
på Engelbrekts förlorade »mänskliga egenskaper» äro »astucia, industria etc.»
Exemplen äro olyckligt valda, då just dessa egenskaper av Korner användas
i allmän bemärkelse. Jfr § 1097: »Nicolaus comes Holtzatorum obiit, vir
magne astucie et pacis amatör»; § 1563: »Sigismundus imperator astucia et
sagacitate, quibus pre cunctis pollebat principibus sui temporis vir industrius
valde existens».
2 Professor Ahnlund definierar sin karakteristik av Korners
hagiografiska omdömen såsom »uttrycksformer» genom att hänvisa till »ett språkbruk
så genomandat av den religiösa begreppsbildningen, att t. ex. den hängde
tjuven fick anteckningen ’pie memorie’ i tänkeboken». (Sv. Hist. Tidskr. 1935,
s. 247). Hänvisningen ger ingen upplysning. Eller anser verkligen prof.
Ahnlund, att »pie memorie» skulle vara en karakteristik av tjuven i stil med
Korners karakteristik av Engelbrekt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
