Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
113
arméer och genom kvadruppelalliansen mellan England,
Frankrike och Österrike knötos både han och Filip, den franske
regenten, till det engelska systemet. Alla dessa omständigheter utgjorde
ett svårt slag för Görtz’ högtflygande planer. »Ja, även om Görtz
efter denna tilldragelse lyckats genomdriva den olösliga uppgiften
att få Karl XII och tsaren med på en gemensam fredsplan, skulle
Sverige och Ryssland svårligen med utsikt till framgång kunnat
träda i harnesk mot Georg I, så stark och mäktig, som denne nu
hade blivit» \ Som ännu ett moment av vikt för denna del av
kongressen kan anföras, att tsaren icke hade för avsikt att svika
sin preussiske bundsförvant utan krävde, att han skulle inneslutas
i freden.
I början av augusti kunde Görtz till konungen översända ett
utkast till fredstraktat med Ryssland, som han utarbetat i
Stockholm, dit han återvänt från Lovö. I detsamma förutses först och
främst en gemensam militär aktion från Sverige och Ryssland
nästföljande år i Polen och norra Tyskland i syfte att återuppsätta
Stanislaus på Polens tron och återerövra Sveriges tyska
provinser 2. Som ekvivalent för de »ansenliga länder» — ingen
specifikation — som Sverige skulle avträda till Ryssland, skulle tsaren
förhjälpa detsamma till erövring av Norge och framför allt med
all makt till återtagande av Bremen—Verden från Hannover. I
en särskild exekutionsrecess utvecklas väldiga planer för nästa års
fälttåg till lands och sjöss. I en bilagd motivering pläderar Görtz
kraftigt för freden med Ryssland såsom den enda framkomliga
utväg, som för närvarande stode till buds 3. I värsta fall d. v. s.
om konungen vägrade sitt bifall, kunde man alltid genom ett av
tsaren undertecknat godkännande skaffa sig svart på vitt på
dennes trolöshet mot bundsförvanterna, och dessutom kunde en
ingången fred med för tillfället oundvikliga landavträdelser ju alltid
brytas, när så befanns lämpligt.
Konungens svar blev ett bestämt avslag. Förlusterna
ansågos som alltför säkra, de utlovade vinsterna alltför osäkra.
Tsaren borde återlämna allt vad han erövrat utom Ingermanland och
för detta lämna ersättning i ryskt område. Förhandlingarna
skulle föras vidare efter denna linje och kongressen alltså icke
avbrytas. »Härmed var Karl XII:s ställning till den ryska freden
oåterkalleligen angiven», säger Hartman. »Någon attack mot
densamma har Görtz veterligen icke vågat göra» 4. I sina kommen-
1 III s. 68—69. Kurs. av undertecknad.
2 III s. 95 o. f.
3 III s. 99.
4 III s. 120.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
