Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Gösta Lindeberg.
tarer ansluter han sig alltså till den förhärskande uppfattningen
om oböjligheten i Karls vägran att göra några^ väsentliga
landavträdelser för att få fred med Ryssland. Hartmans kännedom om
det ryska materialet har satt honom i stånd att skarpare än någon
annan markera såväl denna omständighet som Görtz’ tvetydiga
politik. Han har så att säga fört den traditionella uppfattningen till
sin spets, men därigenom också berett vägen för starka tvivel på
dess hållbarhet.
För Görtz återstod nu, enligt Hartmans förmenande, intet
annat än att förbereda en värdig reträtt, vinna uppskov med och
säkerhet för ryska krigsplaner mot Sverige och få i sin hand ett
bevis för tsarens trolöshet mot bundsförvanterna. Han utförde
detta åliggande med vanlig skicklighet. I slutet av augusti månad
lämnade både han och Osterman Lovö. Den senare förde långa
muntliga konferenser med tsaren, som låg med sin flotta vid
Finlands sydvästra kust inom bekvämt räckhåll för underhandlarna
på Åland. Vid sin återkomst till Lovö medförde kanslirådet det av
Peter reviderade men i huvudsak godkända och dessutom
undertecknade traktatutkastet enligt ovan angivna riktlinjer, dock med
landavträdelserna mycket ordentligt preciserade 1. Med detta
betydelsefulla moment slutar tredje delen av »Åländska kongressen
och dess förhistoria». Som ett av de viktigaste resultaten har
fastslagits, att Görtz måste anses som den verklige initiativtagaren till
såväl kongressen som ekvivalentplanen. Därmed har en gammal
missuppfattning rättats.
I en ytterst väsentlig punkt skiljer sig Hartmans uppfattning
ännu icke från hans föregångares. Han anser liksom dessa
kongressens fiasko givet efter konungens andra avslag, i augusti,
på förslaget om fred enligt ekvivalentplanen. Men det är redan
framhållet, att denna med skärpa framförda åsikt icke innebär
någon fullständig lösning utan lämnar flera problem oavgjorda
eller endast delvis lösta.
II.
I den tre år senare (1928) utkomna fjärde delen av
»Åländska kongressen och dess förhistoria» finna vi författaren inne på
delvis helt andra linjer. I vissa avseenden står han ännu kvar på
samma grund som förut. Karl XII är fortfarande krigaren,
järn-och-blod-statsmannen, som väl kan låta sina diplomater hållas
men aldrig för vinnande av fred vill tillåta någon avsevärd
minskning av sitt rike. Samtidigt skjutes Görtz emellertid alltmera i för-
1 Traktaten finnes som bilaga till III s. 175—88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
