Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
115
grunden. Med stod av riksarkivarien H. Almquists grundliga
undersökningar om hans politik 1713—14, hävdar Hartman, att man
i första hand måste betrakta Görtz som holsteinare och att man
långt tillbaka kan följa de politiska principer, som han förfäktade
framför allt på Ålandskongressen \ Då baronen beslöt sig för att
övergå i Karl XII:s tjänst, »hade han redan utarbetat sitt eget
system för fredens genomdrivande, fantastiskt måhända i mångas
tycke men storstilat och genialiskt och därtill väl genomtänkt och
försiktigt framfört». Hans ställning som Karl XII:s förnämste
»troman» ter sig väsentligt osäkrare än förut. Till denna och
andra ytterst betydelsefulla omvärderingar har Hartman kommit
genom ett närmare studium av det hessen-kasselska arkivet i
Marburg 2.
Skildringen börjar i denna fjärde del med en tillbakablick
över Görtz’ politik under åren närmast före hans inträde i svensk
tjänst i enlighet med H. Almquists resultat. Sedan följer en med
tillhjälp av det nya materialet reviderad och i vissa punkter tillökt
exposé över de redan förut behandlade händelserna 1716—18. I
hela Görtz’ politiska verksamhet under denna tid ser sig Hartman
nu i stånd att spåra oavlåtliga konflikter med hans hessiska
motståndare. Hans plan om fred och förbund med Ryssland, varmed
tanken på en rysk-gottorpsk giftermålsförbindelse var nära
förknippad, utgjorde ett ytterst allvarligt hot mot hessarna. För att
dessa senare icke skulle arbeta sina holsteinska antagonister i
händerna tvungos de med sina svenska anhängare att intaga en
helt-annan ställning till de utrikespolitiska problemen. I full insikt
om detta sökte Görtz för att främja de holsteinska intressena
redan 1716, då lantgreven, som förut omtalats, fått hand om den
ryska negociationen, att undantränga denne för egen räkning.
Däremot lyckades Karl av Hessen under Görtz’ fångenskap i
Holland i viss mån återvinna sin ställning som ledare av den svenska
diplomatien i utlandet.
Med utgångspunkt från denna rivalitet förklarar nu
Hartman en lång rad dunkla, motsägelsefyllda och bevisligen falska
uppgifter i den tidens diplomatiska korrespondens, enkannerligen
Görtz’ egen. Som förut framhållits, framställer denne redan 1717
utsikterna för en gynnsam fred med tsaren mer än lovligt
optimistiskt i hopp om att bli ensam betrodd med arbetet på deras
förverkligande 3. Han låter ibland påskina, att tsaren är beredd att
i H. Almquist, Holstein-Gottorp, Sverige och den nordiska ligan i den
politiska krisen 1713—14. 1918.
2 IV Inledningen.
3 IV s. 34—35 och 40—41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
