Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Gösta Lindeberg.
lingarna om gemensamt uppträdande mot Sverige 1718. Att
märka är att Hartman trots sin utpräglade misstro mot sitt
material icke underkänner detsamma som helhet1. Däremot
framhåller han flerstädes, att man måste gå tillväga med yttersta
försiktighet vid sovringen av detsamma och blott efter ingående
prövningar, jämförelser och konfrontationer godkänna dess
uppgifter. Som ett exempel på delvis användbara och pålitliga källor
anför han Görtz’ brev från fängelset i Arnhem i Holland 2.
Som en direkt följd av den nya arbetsmetodens införande
ser sig Hartman nödsakad att, i vissa fall för tredje gången, ånyo
genomgå sitt material för tiden 1714—18 och han drar nu upp
konturerna av vad han kallar »Görtz’ system» 3. Redan under sin
utländska resa knyter denne till detsamma jakobiterna och
tsaren; »ekvivalenttanken» föres fram av jakobiterna med Görtz i
bakgrunden. Den nödvändiga hemlighetsfullheten iakttogs icke
alltid tillfyllest — det visar avslöjandet av den engelska
komplotten — men uppehölls i övrigt genom rent muntliga budskap eller
dito uttydningar av brev, varvid särskilt Poniatowsky men även
de ledande jakobiterna, Sparre m. fl. visade sig användbara och
aktiva 4. För att så mycket bättre maskera de parallellt förda
svensk-ryska och rysk-preussisk-franska underhandlingarna,
förhandla både Karl och tsaren med England, medan man på samma
gång så ostentativt som möjligt ger uttryck åt sin misströstan om
de dock faktiskt resultatrika närmandena mellan dessa två
potentater 5.
Görtz’ underhandlingar med Preussen på hemvägen till
Sverige 1717 analyserar Hartman ännu en gång ingående. Han
kommer till den slutsatsen, att de voro omsorgsfullt maskerade
gentemot England, Sachsen m. fl. och avsedda att inleda fred och
förbund mellan Sverige och Preussen, varvid det senare skulle få
behålla Stettin. Detta ingår organiskt i den svensk-ryska
fredsplanen.
Frankrike och jakobiterna anser Hartman ha sin givna
plats i systemet och dit för han även det av Alberoni ledda Spa-
1 I en replik till undertecknad i sin uppsats i Acta Academiæ Aboensis
1934 s. 57 framhåller Hartman att jag beskyllt honom för ett dylikt
förfaringssätt. Det måste emellertid bero på en missuppfattning av en passus
i min uppsats »Greve von Dernath och hans »ostensibla» brev». Kar. förb.
årsbok 1934.
2 Utgivna av Th. Westrin i Hist. Tidskr. 1898.
3 V: 1 s. 31 o. f.
4 Jfr. Sparres roll enligt förf:ns föregående framställning. Ovan
s. 108 f.
5 Jakobiterna visade sig sålunda konsekvent pessimistiska. V: 1 s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
