Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
121
nien. Som avgjorda fiender i den stundande stora kampen
räknar han med de makter, mellan vilka alliansförhandlingar just
pågingo i Wien, nämligen England—Hannover, kejsaren och
Sachsen samt naturligtvis också Danmark. Som mål för de i den
»görtzka» koalitionen deltagande olika staterna sätter Hartman,
delvis på grundval av föreliggande material, delvis genom egna,
mera fria slutsatser, ungefär följande. Ryssland skulle utvidgas
utom med områden, som Sverige vore berett att avträda, även med
delar av Polen, och Sverige skulle få ersättning på Danmarks
bekostnad. August skulle förjagas från Polens tron och Georg I
från Englands till förmån för Stanislaus och pretendenten Stuart.
Frankrike, Spanien och Preussen skulle vinna landområden från
kejsaren och Sachsen 1.
Författaren anför ett otal exempel på camouflagesystemets
användning. Allianser, fördrag och underhandlingar doldes
dymedelst på ett sådant sätt, att den officiella, »ostensibla», politiken
tillika kunde tjäna som ett slags alibi för vederbörande, om man
i framtiden skulle finna det förenligt med sina intressen att skifta
politiskt system. Ett detaljerat referat av Hartmans nya
uppläggning av problemen skulle kräva större utrymmen än som här står
till förfogande. Antydningsvis kunna dock nämnas Görtz’
förhandlingar med Sachsen på hösten 1717, vid vilka författaren
utförligt uppehåller sig. Han anser, att de i första hand fördes för
att lugna de samtidigt i Wien sysselsatta diplomaterna och alltså
utgöra ett verkligt praktexempel på camouflagepolitik 2.
Underhandlingarna om alliansen i Wien anses utgöra den diplomatiska
motpolen till kongressen på Åland och Hartman har försett ett av
sina kapitel med den ganska träffande rubriken: »Den stora
kapplöpningen mellan Wien och Lovö» som beteckning för det
europeiska intrigspelet 1718 3.
Enligt samma system kunde v. Mullern, von Dernath och
andra av Görtz’ anhängare i Sverige synas rikta skarpa angrepp
mot honom med vilseledande framställningar av fakta, varigenom
hans motståndare skulle bringas att underskatta både hans
inflytande och förmåga att leda underhandlingarna 4. Dessa sina
»angrepp» kunde de efter Görtz’ fall med fördel utnyttja som bevis för
att de aldrig varit delaktiga i hans missgrepp och förbrytelser.
1 V: 1 s. 81.
2 V: 1 s. 126—67.
3 V: 1 s. 168.
4 V: 1 s. 103. von Dernaths brev torde dock snarare böra uppfattas
som avsedda att användas som påtryckningsmedel mot konungen. Jfr.
s. 120 not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
