Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Schreiner: Kongemakt og lendmenn i Norge i det 12. århundre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Johan Schreiner.
gere hörte hjemme. Det var nettop de selveiende bönder i
Tröndelag og i utbygdene östpå som sökte til birkebeinernes
hær. I disse uttrykk kom selve forskjellen mellem vilkårene
i de ulike landskaper frem på krass og agitatorisk mate \
Den opvigling mot lendmennene som utgjör et ledemotiv
i Sverres saga, må vi ikke overdrive betydningenav. I
virkeligheten förte ikke Sverre noen prinsipiell kamp imot
dem. Samme kilde oplyser med rene ord at flertallet blandt
lendmennene efter hvert trådte i forbindelse med kongen.
Selv utdelte han også verdigheten. Og det stridsskrift mot
biskopene som blev til på foranledning av kong Sverre i de
siste årene av hans liv,2 fremhever lendmannens viktige og
ærefulle stilling.
Först under Sverre opnådde lendmennene et reelt
privilegium. Inntil begynnelsen av Magnus Erlingssons
regje-ring stod de i samme klasse som årmenn i Gulatingslagen.
En stormann må ha kunnet påta sig det ene ombud like
godt som det annet. At det snart blev helt anderledes,
skyldtes opkomsten av sysselmennene. Under Magnus tales
for förste gång om dem i den vestnorske lovboken. Også i
Tröndelag finner vi samtidig sysselmenn som utövere av
kongedömmets ökede myndighet. På dette punkt stemmer
Sverres saga med landskapslovene: Magnus og Sverre satte uten
forskjell sysselmenn i de landsdeler hvor de hadde makten 3.
All den stund aristokratiet stod bak Magnus Erlingsson,
kan det umulig ha vært i strid med de mektige ætters
interesser, når sysselmenn nettop i hans kongstid overtok den
lokale styrelse. Stormannsklassen i kystegnene må selv ha
fremmet denne utvikling. Det var meget langt ifra at den
skulde innebære noen seier for kongen på bekostning av adelen.
Lendmannsnavnet var uttrykk for et allianseforhold
mellem aristokrati og kongemakt. At den gamle betegnelse
1 Jfr. mine bemerkninger i Nordisk Tidskrift 1931 (Ny serie Vil) s. 219 fg.
2 Jfr. Anne Holtsmark, En tale mot biskopene (Skr. utg. av Det norske
Vid.-Akad. 1930) s. 55—63.
3 Se sammenstillingen hos Karl Lehmann, Abh. zur germ.
Rechtsge-schichte s. 186 fg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
