Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Axelson: Satsrytm hos Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satsrytm hos Saxo.
223
Det ligger något i Weibulls utlåtande (262): »Med lika
rätt som flexit till deflexit bör oculos rättas till vultum,
plausu till religione, maestitiam till doloremy). Om Saxo
föredrog det enkla verbet framför det sammansatta, så
hade det sina speciella skäl: efter maestitiam gav
endast flexit en regelrätt satsrytm (cursus planus).
Genom ändringen raseras den.
276,12—14. Enimvero, quod clandestinis mötibus
téxerant, apertius exsecuti, continuo regem eum publica
acclamatione decernunt. Med Gertz och Knabe ändras
här till texuerant, och därmed ha vi till angenäm
omväxling stött på en konjektur, som därutöver synes som
en förbättring. Till ablativen motibus tycks texuerant
obestridligen passa bättre än det intetsägande téxerant.
Obegripligt är emellertid detta ju ingalunda, och alltså
torde det kunna ifrågasättas, om inte rättelsen
korrigerar Saxo själv — i synnerhet som den utplånar cursus
tardus. I varje fall får inte den föreliggande
pleonasmen (clandestinis — téxerant) spelas ut till
Parisertryckets nackdel, snarare tvärtom, eftersom latinet faktiskt
har en viss förkärlek för en dylik fyllighet vid verb
med betydelsen ’dölja’; Gertz, som själv utgivit Senecas
dialoger, hade ur den texten kunnat erinra sig bl. a.
10,4,4 quantum occultarum sollicitudinum tegerent
284,33—285,1. Amplissimum patrimonium
necessa-riis templorum usibus erogavit cellasque . . . locupletes
effecit, adeo ut excellentissimae totius Iiitiae civitåtes,
quidquid paene praediorum possident, a religiösa eius
donatione perceperint. Den på grundval av
Compendium Saxonis företagna rättelsen till ecclesiae har redan
behandlats av Weibull (263). Om Parisertryckets
civitåtes skulle behöva något särskilt stod, har det ett
utmärkt sådant i den genom ändringen spolierade cursus
velox.
ett editionsförfarande av denna särklass på god väg att svinga sig upp i
rymder, som synas svåra att definiera men i varje fall näppeligen äro vare
sig textkritikens eller överhuvud vetenskapens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>