Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström: Avelsgårdsprojektet 1555—56. Några anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Per Nyström.
Snart visade sig att de nya fogdarna icke fyllde måttet.
I juli 1556 konstaterade Ture Bielke och Gustav Fincke att
de småländska knektarna inte var »så aldelis forfarne till
Opbyrd och Wtgift, vekekost och annet sådant som them
tillkomber effter sancte Michels tiid på att achtte», d. v. s.
bokföring, hushållning samt redovisningen i slutet av
september. »Tycker oss och så att the icke äre så flitige som
them bör att ware till att achtte på gårdzens affuel alene,
änn sider att förestå en större Opbörd och wtgiffb). Likväl
hade man efter konungens skrivelse utvalt de bästa och
förnämste; det fanns varken bland svennerna eller knektarna
några ytterligare att tillgå; inte heller hade man kunnat
skaffa dem lämpliga skrivare. Man bad konungen befalla
de gamla ridfogdarna och deras skrivare att bistå i
godsförvaltningen, »älles komme the andre aldrig till någen rede
ther med» 1. I aug. fick landsskrivarna i Nyslotts län
kunglig befallning att undervisa de nya fogdarna »både um
vecko-kåst och annet, som rätt räkenskap tillhörer» 2.
Det har påvisats av Hans Forssell och nu senast och
långt mera ingående av prof. Heckscher, att utspisningen,
den väsentligaste delen i personalens lön, var riklig vid de
kungliga gårdarna. Utifrån denna fysiologiskt sett höga
levnadsstandard vid gårdarna sluter Heckscher att
folkförsörjningen i allmänhet under 1500-talet varit god: det är inte
rimligt att antaga en mycket stor skillnad mellan böndernas
standard och gårdarnas, ty då skulle en masstillströmning
till dessa senare ha ägt rum och någon sådan känner man
inte till3. Heckschers slutsats vilar på den oprövade
förutsättningen att det dåtida bondesamhällets sedvänjor medgav
en individuell rörelsefrihet, tillräckligt stor för att komma
dess enskilda individer att övergå till den frie arbetarens
existensform för den händelse de vid avelsgårdarna kunde
nå en levnadsstandard, som avsevärt höjde sig över bonde-
1 Arwidsson, IV, 252.
2 G. I:s reg. 1556, 442.
3 E. F. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. I
(1935), 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
