Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saxo inför Det danske Litteraturselskab.
259
andra källor till den saxoniska texten. Därnäst: att vid textens
konstituerande med utgångspunkt i en ingående kännedom om
allt som rör Saxo, på de ställen, där fel objektivt låter sig
ådagalägga och säkra rättelser göra, utrensa felen och ersätta det
utrensade. Slutligen: att där felen är omisskänliga, men säkra
rättelser inte kan göras, låta konjekturen inträda. Utgivarna har i
upplagan av 1931 — så egendomligt det kan låta — försummat den
genomförda värdesättningen av det föreliggande textmaterialet; de
har inte förstått att uppdraga objektivt markerade riktlinjer för
textrecensionen; de har begagnat sig av konjekturer även där
sådana inte låter sig motivera och detta i en utsträckning, som i de
restaurerade delarna mestadels gjort den publicerade texten till en
ny, direkt oriktig, värdelös text. Dessa omdömen är inte några lösa,
ogrundade påståenden. De ha tidigare letts i bevis. I serier av
stickprov — endast mer eller mindre tillfälligt valda stickprov —,
uppgående till omkring ett och ett halvt hundrade, har beviset
blivit fört (1935, 253 ff.; jmfr 1934, 292 ff.).
I vetenskaplig polemik är det ett erkänt bruk, att motpartens
vetenskapligt baserade bevisföring upptas till bemötande i sin
helhet. Litteraturselskabets Bestyrelse har inte funnit detta lämpligt.
Den har av de framlagda stickproven endast upptagit 21 — säger
tjugoett — till behandling. Den menar sig ifråga om dessa ha
tillbakavisat samtliga angrepp. Och den förmenar sig därmed också
ha gottgjort riktigheten och försvarbarheten, såväl i detalj som
principiellt, av hela den Saxotext, den låtit publicera.
I sjelva verket: ett lika underligt tillvägagångssätt som
underliga konklusioner. Ty även om Bestyrelsen skulle ha rätt i
samtliga de punkter den bemött, skulle beviset för oriktigheten av
den grunduppfattning jag hävdat inte därmed vara fört.
Men har Bestyrelsen rätt i de få punkterna? I det följande
skall vad Bestyrelsen här har att anföra kritiskt granskas.
Samtidigt skall jag anföra de inlägg av mig, som lemnats obemötta.
22 \ Anceps rättat till ångens. Motinlägget obemött.
25 \
Bizantium rättat till Byzantium. — Jmfr ordets form
för övrigt i Editio princeps: på åtta ställen Bizantium, på ett
Byzantium, vad Index nominum under Byzantium anger
såsom Bizantium passim.
Vad jag här anfört (1935, 278—279) är, att
Saxoupplagans normalisering av de antika namnen endast tar hänsyn till
det klassiska språkbruk, som renaissancen århundraden efter
Saxo stadfäste, ingen hänsyn till språkbruket i hans egen tid,
och att det därmed tillämpas en princip, som avsevärt skiljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
