- Project Runeberg -  Scandia / Band IX. 1936 /
294

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

Lauritz Weibull.

detta så gjort, att, allt kommer med som behövs för fastställande
av texten.

Det har här dröjts vid en av textkällorna till Saxo utanför
Editio princeps. Men vad som anförts eger i inte ringa omfattning
tillämplighet också på det tillvägagångssätt utgivarna använt
beträffande Compendium Saxonis. Även det textmaterial,
Gompen-diet erbjuder, är varken i sin helhet eller objektivt utnyttjat. Även
här är det nödvändigt att ständigt och jemnt ha tillgång till sjelva
textkällan vid sidan av den nya Saxoupplagan. Det är högt
påkallat att fästa uppmärksamheten härpå.

Vi är färdiga med textvarianterna i apparaten och
Bestyrelsens försvar för dessa. Vi övergår till apparatens konjekturer
(79—83).

Utgivarna har ifråga om dessa etablerat principen att
upptaga alla de konjekturer, som är offentliggjorda *, oavsett om de
sjelva kunnat godtaga dem eller inte, därtill även vissa sådana
som endast föreligger i handskrift. Jag har tillåtit mig anmärka,
att detta är en princip som i sin rundhänthet »förmodligen är
alldeles enastående i all editionsverksamhet». Bestyrelsen upplyser
nu, att den funnit principen genomförd i två arbeten, i en upplaga
av Beowulf från 1922 och i en upplaga av Widsith från 1936.
»Förmodligen» bör alltså rättas till: »på två undantag när».

Den allmänna beskaffenheten av de konjekturer, åt vilka
apparaten till Saxo upplåtits, har tidigare (1935, 288—290) med en
serie exempel blivit belyst. Exemplen skall här inte upprepas.
Vi dröjer endast vid ett.

Fram i 14. boken skildrar Saxo på ett ställe (486 13 ff.)
hövdingarna i harnesk mot Absalon. Valdemar begär deras råd; en
av dem svarar, att konungen kan taga sina råd av de pojkvaskrar,
som han annars brukar lyssna till. Ordet för »pojkvaskrar» är
pueros; det återspeglar en betydelse, som motsvarande inhemska
ord, pojke, påg, ännu har i folkspråket. Men i apparaten är insatt
vid detta pueros: potius vei peritos Gertz; stultos J. Olrik. Och
går man vidare till de tillägg, som utgivarna funnit nödigt göra till
textbandet, läser man: 486 17 leg. inf ra stultos vei imperitos J. Olrik.
Alltså: texten är i fullkomlig ordning, men konjekturmakarna har
inte kunnat berga sig. Den ene har rättat »pojkvaskrarna» till
»snarare» eller till »förfarne män», den andre till »dårar» eller
»oförfarne». För mig står det som ren profanation att sätta dylika
pueriliteter i en upplaga av Saxo.

Exemplet är ett bland hundraden. Det är typiskt.

1 1935, 290, har jag framhållit, att Stephano konjekturer i stor mängd
förbigåtts. Bestyrelsen har här underlåtit varje försvar för utgivarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:07:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1936/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free