Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Lauritz Weibull.
av 1931 betecknar ett bestämt framsteg vad angår redovisningen
av de klassiska källor, av vilka Saxo formelt rönt inflytande:
utgivarna har här, låt vara mestadels med ledning av andras
forskningar, lyckats sammanföra ett långt större antal ställen av detta
slag än förut skett. Lika bestämd är emellertid bristen ifråga om
redovisningen av de andra källorna. Det utgivna bandet av Saxo
visar här ett totalt tomrum.
Det skall villigt erkännas, att mina ansträngningar att få
detta tomrum fyllt, inte synes skola bli utan sitt resultat. När
textbandet till Saxo utkom 1931, var planen, såsom företalet
anger, att utöver detta band skulle följa ett index verborum, en
Saxoordbok, endast denna. Mitt inlägg 1934 tvang Bestyrelsen till en
första omläggning. Den lät i häfte 1 av ordboken, utkommet det
följande året, inklistra ett löst blad; på detta meddelades, att
utgåvan var tänkt avslutad med ett häfte, som skulle bringa en
kommenterad bibliografi, knuten till textens enskilda kapitel;
detta blev ytterligare utlagt (Ræder, 102) som en förteckning över
de till varje enskilt avsnitt av texten knutna källstudierna. Efter
mitt andra inlägg 1935 har omläggningen fortsatts. Bestyrelsen
förklarar nu (72), att planen är, att »såväl för fornhistoriens som
för samtidshistoriens vidkommande för varje textavsnitt ge
hänvisningar till de vetenskapliga arbeten, där avsnittet blivit
historiskt behandlat», och att till varje paragraf eller framför
samhörande paragrafer »meddela parallellställen till textinnehållet».
Principiellt är därmed segern vunnen för den uppfattning jag
företräder. Men vinnes, med den anordning det här är fråga om, och
med den ståndpunkt utgivarna och Bestyrelsen allmänt intar,
också sakligt vad som avses?
Det något dunkla talet om parallellställen till textinnehållet
lärer näppeligen kunna tolkas på mera än ett sätt: Saxos text för
sig i textbandet, motsvarande ställen ur de källor, som Saxo
begagnat, för sig i tilläggsbandet. Naturligtvis har en dylik
anordning enbart en grund: det fatala förhållandet, att utgivarna tidigare
inte tänkt att taga de senare ställena alls med i sin upplaga, och
att nu, sedan de drivits därtill, ett parallellställande av de
samhörande ställena skulle medföra, att mycket betydande delar av
textbandet komme att omtryckas i tilläggsbandet. Men för
Bestyrelsen gäller det, quand même, att försvara, och alltså även att
försvara detta. Den försäkrar kategoriskt: »att ett sådant
framförande av parallellställena är att föredraga för noter med
motsvarande framhävelser i texten (’vanlig petitstil på ställen, som
ordagrant härflyter ur andra källor, spärrad petit för ställen som
lånats, men omskrivits’), kan det knappast vara tvivel om».
En försäkran som denna kan inte övertyga enbart på Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
