Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Lauritz Weibull.
sannolikhet än att de hos Saxo skulle vara direkt beroende av
encyklikan kan förklaras därigenom, at Saxo helt igenom har
byggt på en framställning av Absalon — att denne kan ha känt de
hithörande dokumenten och därför »i någon grad» kunnat
avpassa sin framställning av händelserna efter dem, skall i sig sjelv
inte vara orimligt. Mitt omdöme om dylika hypotetiska och
verklighetsfrämmande utläggningar har lytt och måste lyda:
»Resonemang som dessa är typiska för all historiedilettantism. De fäster
sig i sin aprioriska inställning till källmaterialet varken vid den
ofrånkomliga verbalöverensstämmelsen eller vid
överensstämmelsen i satsbyggnaden, utan förnekar och förbigår dem». Omdömet
är, så vitt jag förstår, adekvat. Bestyrelsen (74) protesterar:
Olriks resonemang låter sig inte stämplas såsom typiskt för
historiedilettantismen. Hur skulle de, i all rimlighets namn, när den
ena källans beroende av den andra är så evident, annorlunda
kunna karakteriseras?
Vi parallellställer två andra belysande textställen: Sven
Åge-sen (kap. VIII) med Saxo 276 * ff., och beaktar Bestyrelsens
inställning till dessa.
Sven Å g e s e n.
Qui dum emisso exercitu ad
petram pertrahendam
imma-nissimam, quam matris
tu-mulo ob memoriale
insigni-um destinavit erigendam,
intestina orta seditione tum
prop-ter noue religionis ritum, tum
propter servitutis iugum
into-lerabile, popularis cepit
effer-uere tumultus, ibidemque
uul-garis cepit seuire in regem
tu-multuatio, ita ut ipsum a regno
una propellerent.
Saxo.
Post hæc Haraldus totam
regni classem exserens . . .
inu-sitatæ magnitudinis saxum . . .
quo matris tumulum insigniret,
abstrahi iussit. Interea qui
cum Suenone class! præerant
Haraldi imperium, tum quia
divino cultui favorem
tribue-rat, tum quia inusitatis plebem
oneribus adigebat, perosi
quen-dam . .. qui Suenonem, an arma
adversus patrem sumere
regno-que potiri vellet callide
percon-taretur, inducunt.
Bestyrelsen (74) börjar sin behandling av dessa två
textställen med en deklaration: »efter vor Formening er det saa långt fra,
at de to Stykker vidner om verbale Overensstemmelser, at de
tværtimod giver et prægnant Exempel paa, hvorledes en
middel-alderlig Forfatter i sit Ordvalg kan variere den historiske Kilde
han benytter, naar han onsker dette». Bestyrelsen fortsätter: »som
Professor Weibull at finde Verbalpaavirkning mellem to
Forfat-tere, fordi begge bruger Ordet tumulus til at betegne en Gravhoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
