Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Nilsson, 1634 års regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Sven Nilsson.
kungliga makten gentemot ämbetsinstitutionerna. Så långt
kunde Gustav Adolf inte sträcka sig. Han ville och måste
förbehålla sin myndighet både gentemot och vid sidan av
ämbetsverken.
Utkastet vittnar om den olösliga motsättningen mellan
konung och rådsaristokrati. Den slutliga regeringsformen
talar ett helt annat språk. Dess i Gustav Adolfs namn
utfärdade inledning utvecklar samma tankegång som
utkastets: Många olyckor ha uppkommit emedan regeringen
vid konungs frånfälle »icke hafver varit uti en viss forme
författadt . . . utan med konungens egne krafter stått och
fallet». Man råder bot härpå genom att man »allting så på
alle hendelser författar, att regementet ved konungens lif och
död, närvaru och frånvaru, helbregda och siukdom, så ock
omyndige år, i det närmeste (så vidt utan dess höghets och
kongel. vyrdnings förkränkelse må ske) altid svarar sig sielf
och hafver sin gång och tid, på alle infall åter att reppa
sig och sine ordentlige krafter att behålla, icke varendes
hvariom och enom bekvembt så hasteligen att sönderslita
och förvirra» 1. Samma tankegång mötte vi i det med
Grubbe hemsända memorialet. Den bör jämföras med
motsvarande ställe i utkastet. I detta var det endast fråga om
att besätta alla tjänster och förse dem med noggranna
instruktioner, men här upprullas ett helt regeringsprogram,
enligt vilket konungens vara eller inte vara ter sig ganska
betydelselöst. Visserligen inskjutes det parentetiskt »så vidt
utan dess höghets och kongel. vyrdnings förkränkelse må
ske», men detta kontrasterar skarpt mot utkastets första
punkt med dess starka hävdande av den kungliga makten.
Lika parentetiskt säges det i regeringsformens sjätte punkt
efter stadgandet att alla regeringsärenden skola bedrivas
genom de fem kollegierna: »doch konungens rätt och
höghet oförkränkt och i ingen motto förminskat». Utkastets
tankegång har genomgått en mycket belysande och för
kungamakten allt annat än gynnsam förändring.
1 Hildebrand: a. a. s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
