Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Lauritz Weibull.
(1525), var konungen åter redobogen att överge regementet,
så att för hans skuld inte skulle behöva företagas något
obestånd. Men vad tidigare skett upprepades: ånyo
be-pliktade sig riksrådet, adeln och den menige man att vara
honom lydiga och trogna och hjälpa till att de som
stämplade mot honom blev straffade. Efter sådan bepliktelse
och för allas bön gav konungen vika igen. Även i Dalarna
gav man honom samma bepliktelse. Det skedde under
landets insegel.
På denna punkt i framsättningarna träder Dalarna
naturligt i förgrunden. Konungen ställer frågan, hur brev
och bepliktelser hållits däruppe. En veterlig tjuv, som kallar
sig herr Stens son, hyses och beskärmas där, har gjort
uppresning, upptagit hans nådes skatt och avrad, gripit hans
nådes tjänare. Var någon vill begynna något obestånd, har
han endast att bege sig dit. »Bör väl övertänkas, om Sveriges
rike skall alltid regera sig efter dem och den hava för herra,
som dem av Dalarna uppsätter varder».
Dalkarlarna har framburit sina klagomål för konungen.
Han försvarar sig inför ständerna för anklagelserna från dem
och andra. Det klagas över nya hjälper. Den yttre och
inre fejden är grunden, därjämte skulden till de tyska
städerna. Det förevites hans nåde den dyra tiden »likasom han
vore Gud eller som det vore allt i hans makt». Hans nåde
har lyst på alla marknader och samkväm, »att var skulle
köpslaga redeliga med den andra och haver förhandlat med
de holländare och andra omliggande land och städer, att de
skulle söka detta landet med salt, kläde, vin etc.». Till
borglägerna i städerna och klosterna har örlogen tvingat;
rikets ränta räcker inte till knektarnas underhåll. Det ropas,
att hans nåde skinnar kyrkor och kloster. Hjälpen är där
uttagen den menige man till lisa och med riksrådets
samtycke, »och var väl möjeligit, efter den mene man hade
det sjelv dragit tillhopa och hörde dem sjelvom till». Att
kyrkor och kloster brutits ned, tillbakavisas. Men
Gripsholms kloster är nedlagt; det var konungens arv och eget.
Slutligen, när intet annat kan hjälpa, föres det hans nåd på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
