Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Lauritz Weibull.
att avge svar på de kungliga framsättningarna, återstod:
bönderna.
Köpstadsmännens svar har förelegat bönderna och dessa
förmåddes att i allt väsentligt ansluta sig till detta svar. Men
kraftigare än köpstadsmännen begär bönderna att bli hållna
vid lag och rätt och gamla sedvänjor och att gudstjänsten
måtte ohindrat fortgå. För att bli rätteligen undervista i
det som rätt och kristligt är, begär också de en disputation.
Men avgörandet i frågan om den nya tron hänskjuter de
»till de gode män, som höglärde och i skrifterne väl forfarne
äre, vilke som ytterligare därom ransaka kunne, som äre
bisper, prelater» — ord som om de gått genom det kungliga
kansliets skärseld, visar konungens politiskt skickliga hand
och överlägsenhet och som i varje fall är karakteristiska för
den ståndpunkt och den ovetenhet i förhållandena som var
böndernas.
Efter avgivandet av samtliga de tre svaren följde sista
etappen i förhandlingarna vid riksdagen. Den framgick ur
de kungliga framsättningarna och svaren. Forum var ett
plenum plenorum.
Samtliga de tre ständerna hade i anslutning till
konungens framsättningar begärt, att en disputation i trosfrågan
skulle hållas. Biskop Hans Brask inlade — okänt när —
sin protest däremot. Han ansåg lönlöst att disputera med
dessa lutheraner, som var beredda att försvara sina
villfarelser in i döden och inte tog några skäl, hur klara de än
var; en disputation skulle endast förvilla åhörarna \ Denna
protest har inte uträttat någonting: disputationen blev jämte
predikan hållen. Den rörde sig om tre punkter: påvens
falska avlat, genom vilken han avpressat menigheten dess
penningar; biskoparnas åsidosättande av sitt sanna ämbete
och deras världsliga makt; det andliga väsendets obundenhet
av mänskliga stadgar 2. Utfallet av disputationen är inte känt.
Men i recessen säges, att man förnam av predikan och dis-
1 Kyrkohistorisk Årsskrift 1903; Meddelanden och aktstycken s. 85 f.
2 Tunberg, 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
