Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vesterås riksdag 1527.
115
omfattning har recessen endast en mindre förändring av
svaret. Adelns svar hade undantagit från skattejorden,
vilken skulle återgå utan den annars satta tidsbegränsningen
bakåt, kung Karls räfst: »tillbörlig preståttilse, där han gör
skatt av efter lagen». Undantaget inskränktes i recessen till
»prestborden i Nordlanden, så mycket presten sig redeliga av
hålla kan».
Det visar sig vid den genomgång av recessen, som här
verkställts, att rådet, då det uppsatte recessen, i ett par
punkter frångått de ståndpunkter, som adeln i sitt svar och
även de ofrälse stånden i viss mån hävdat. Punkterna var i
själva verket centrala och till den grad avgörande, att med
deras godtagande biskopsväldets och därmed kyrkans fall
inte stod att hejda. Med bestämmandet om storleken av
biskoparnas härsmakt ensamt överlämnat i konungens hand,
med de biskopliga slottens indragande utan tidsbegränsning
till kronan, var möjlighet till effektivt motstånd mot recessens
övriga bestämmelser ute.
Recessen är härmed genomgången. Den innehåller
intet om landsköpet. Man kan förvåna sig över detta med
tanke på den roll, som punkten därom spelat under
förhandlingarna. Men att punkten saknas, betydde inte, att
köpstadsmännen svikits i vad som förespeglats dem. Blev
vid mötet, skriver Gustaf Vasa, så beslutat, att oredligheten
med landsköp »skulle osparliga och utan nåder straffas efter
lagen utöver dem som efter denna dag beslagne varde
där-utinnan 1y>. Men beslutet ansågs inte höra hemma i recessen
— det gällde endast stadfästande av redan existerande rätt
— och det reserverades konungen att fall för fall själv
förordna och kungöra i målet. Så skedde också 2.
Recessen anger i korroboratio, att jämte
brevutfärd-arna, rikets råd, även meniga frälset utområds och några
fullmyndiga av köpstadsmännen och bergsmännen på den
mene mans vägnar låtit hänga sina sigill under brevet. En-
1 GVR IV, 272.
2 Exempelvis GVR IV, 260 f., 263, 273, 303, 343.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
