Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ove Moberg, Slaget på Fyrisvallarna och kampen vid Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget på Fyrisvallarna ocli kampen vid Uppsala.
139
manhang. I det här fallet bortryckes grunden för invändningar
i det nämnda hänseendet gentemot Ernst A. Kocks syn på
Thorvald Hjaltasons första halvstrof genom den andra halvstrofen av
samma vers: enligt denna hette angriparnas ledare Hunding1,
gott vas her at henda Hunding s, »det var lätt att fånga Hundings
här» — icke Styrbjörn, såsom den omgivande prosan uppgiver2.
Översättningen av Thorvald Hjaltasons andra skaldevers
blir sålunda:
»Olycksdiger blev sedan vikingafärden för männen från fjällen
vid älvens strand (eller: för männen från fjällälvens strand)
hemifrån till Sverige. Endast den av dem lever, som flydde. De hade
större här. Det var lätt att fånga Hundings här.»
Vilka äro de slutledningar, som numera — sedan diktarens
verser återfått den gestalt, som de hava i handskriften — kunna
dragas i frågan om förhållandet mellan det slag på Fyrisvallarna,
som Thorvald Hjaltason besjungit, och Hällestads- och
Sjörups-runstenarnas meddelanden om skånska vikingars kamp vid
Uppsala?
Det kan ej vara tal om att det är samma drabbning som
avses, och att Toke Gormson från Hällestad och Asbjörn Tokason
från Sjörup i Skåne varit de av Thorvald Hjaltason besjungna
personerna — dessa kommo under Hundings anförarskap från
fjällen vid älvstranden.
Den omständigheten, att i båda de avhandlade fallen
angriparna tagit till flykten, är utan betydelse för frågan, om
de båda skildringarna avse en och samma strid. Båda
källorna hava författats i bunden form. Det fornnordiska
skaldespråket hade många stående former, när det gällde att prisa
hjälten. Bland dennes viktigaste egenskaper var dels att han icke
själv flydde i striden, dels att han drev sina motståndare på
flykten. Därför omnämnes flykt i skaldespråket alltför ofta för att
kunna gälla såsom någonting speciellt, utmärkande; om flykt
talas på en massa ställen, som icke hava det minsta med varandra
att skaffa. Om blodbad och flykt, liksom i Thorvald Hjaltasons
þat eitt lifir þeira es rann undan, »blott den av dem lever, som
flydde», talas exempelvis i hlóð mildr Jótum . . . rak sidan
flotta 3, »fursten nedlade jutarna och förföljde sedan de flyende»;
1 Notationes norrœnæ, § 380.
2 För den, som i handskriftens aud- skulle vilja se en hänsyftning på
Uppsala öd, vore den geografiska tydningen av elfar fialla bediar en
nödvändighet.
3 Finnur Jönsson: Skjaldedigtning I B, sid. 55.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
