Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ove Moberg, Slaget på Fyrisvallarna och kampen vid Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget på Fyrisvallarna ocli kampen vid Uppsala.
141
är riktig, och denne Thorvald var den Thorvald, som i
Land-námabók namnes såsom son till landnamsmannen Hjälte \ kan
den Erik, som i verserna namnes såsom segrare, möjligen hava
varit svearnas konung Erik Segersäll. Men längre än till lösa
antaganden kan man med våra nuvarande källor inte komma.
Slaget på Fyrisvallarna har intagit en central punkt i
Nordens äldsta historia. Med utgångspunkt från skaldeverser skapade
de isländska sagamännen en fantasifull skildring av Erik
Seger-sälls kamp på Fyrisvallarna mot Styrbjörn och av Harald
Gorm-sons deltagande i dennes tåg mot Uppland. Lauritz Weibull
blottade 1.911 det historiskt värdelösa i sagornas skildring av detta
slag. Och med utgångspunkt från uppgifter på runstenar i
Hällestad och Sjörup om skånska vikingars kamp och nederlag vid
Uppsala omdiktade i sin tur Ludvig F. A. Wimmer sagamännens
berättelser om slaget. Även Wimmers omdiktning kritiserades av
Lauritz Weibull. Enligt Curt Weibull fanns det emellertid ett
bestämt sammanhang mellan å ena sidan runstenarna i Hällestad
och Sjörup och å den andra sidan den äldsta källan för sagornas
skildring av slaget på Fyrisvallarna, Thorvald Hjaltasons
skaldeverser 2.
Resultatet av föreliggande undersökning är, att efter
påvisande av den äkta texten i Thorvald Hjaltasons verser tidigare
harmonisering måste förkastas. De äldsta källorna om slag vid
Uppsala och på Fyrisvallarna avse strider under skilda angripare.
Den ene: Toke Gormson; den andre: Hunding.
I ovanstående undersökning har framdragits ett exempel
bland många på det otillförlitliga och ofta även i historiskt
avseende vilseledande sätt, varpå Finnur Jonsson återgivit och utlagt
fornnordisk diktning. Vid historiska arbeten, som bygga på hans
1 Landnámabók, ed. V. Dahlerup m. fl., sid. 103.
2 Huvudändamålet med Lis Jacobsens undersökning var ett
bestridande av att man med Wimmer får efter de isländska sagornas krönologiska
uppgifter om Styrbjörnsslaget datera ovannämnda runstenar till 980—985.
Min kritik av hennes bevisföring mot Curt Weibulls antagande, att Thorvald
Hjaltasons skaldeverser och runstenarna i Hällestad och Sjörup skulle avse
samma slag, rubbar ej hennes från Lauritz Weibull upptagna kritik av
Wimmers datering. Tvärtom giver det resultat, till vilket jag kommit ifråga om
förhållandet mellan ovannämnda källor, en säkrare grund för densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
