Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Anjou, Skånes stenmästare före 1200 (Monica Rydbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Sten Anjou. •
kyrkor är med undantag för Heligkorskyrkan alltför ofullständig
för att man skall kunna sammanställa dem till en stilhistoriskt
enhetlig grupp. Om Odensekyrkan vet man endast, att den haft
en krypta, och östra partierna av Treenighetskyrkan i Roskilde
kunna icke rekonstrueras» \
De missvisande resultat, som uppkommit på grund av att
förf. till utgångspunkt för dateringen av domkyrkans och
landskapets äldre kyrkokonst kritiklöst accepterat Otto Rydbecks på
olika sätt vederlagda teori rörande domkyrkans älsta historia, äro
många. De framträda särskilt i kapitlen om Lunds domkyrka som
förebild, Byzantios, Mårten, Carl och Trydemästaren m. fl.
I murar under trappan mellan domkyrkans mittskepp och
kor finnas nu sekundärt inmurade ett flertal kvaderstenar, av
vilka åtskilliga äro försedda med stenhuggarmärken, som tillhöra
ett 20-tal olika typer. Då märken av samma typer finnas i flera
andra kyrkor i Skåne, enligt vad man hittills kunnat konstatera i
Dalby, Stehag, Hälsingborg och Västerstad, vartill enligt mina
nyligen gjorda iakttagelser även kan läggas kyrkan i Vä, kunna de
uppenbarligen, som jag redan 1930 visat, nyttjas för att konstatera
byggnadshistoriska sammanhang. Kyrkan i Stehag, där ett 40-tal
märken av en av dessa typer påträffats, har delvis direkt på muren
utförda målningar med bilder av Knut VI (1182—1202) och
ärkebiskop Absalon (1177—1201). I Vä och i Dalby äro andra
märken av dessa Lundatyper anbrakta å murverk, som äro yngre än
1 En ny omdiktning gör sig förf. skyldig till å s. 292 f., där det sägs,
att jag skulle ha daterat de med stenhuggarmärken försedda kvadrerna under
domkyrkans mittskeppstrappa till »tiden närmast före 1180». Rätta
förhållandet är, att jag hänfört dem till »något av 1100-talets två sista decennier»
(anf. arb. s. 76).
Även Otto Rydbeck omdiktar fakta, då han söker kritisera mina åsikter
om domkyrkans historia. 1890 utförde Wibling undersökningar i domkyrkans
grund. Enligt Rydbeck (Tidskr. f. konstvetenskap 1931, s. 34) upptogs därvid
»ett diagonalschakt genom hela långhuset», vilket på två platser i sidoskeppen
borde ha skurit långhusmurarna i Knut den heliges av mig rekonstruerade
kyrka. Wibling har emellertid enligt egen uppgift (Aarbøger f. nord.
Oldkyn-dighed 1895, s. 205 ff.) endast företagit gravundersökningar vid fyra punkter
i mittskeppet.
Mer motiverad kan den anmärkning synas, som Rydbeck framför mot
den tekniska möjligheten av ombyggnadsarbetets gång, såsom jag framställt
domkyrkans historia. Tillvägagångssättet är emellertid utförligt skildrat och
med många exempel belagt av F. Rond (An introduction to english church
architecture, London 1913, Vol. 1, s. 200 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
