Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekholm, Handelsvägarna mellan Skandinavien och det Romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Gunnar Ekholm.
fråga om, vida mindre komma från köpmannens likvid än
från legionärens sold. För övrigt förefaller det i och för
sig sannolikt, att de tämligen unga, men starkt militärt
utbyggda gränsprovinserna Germania superior och inferior vid
denna tid haft större betydelse såsom bas för militära
operationer än som utgångspunkt för omfattande
handelsförbindelser. Det stora uppsvinget i den
skandinavisk-rhen-ländska handeln får en bättre och naturligare förklaring,
när det även i tiden sammanställes med Rhenområdets
lysande uppblomstring från och med slutet av det 2:a
århundradet. Rhenländerna bli då själva produktionsområden,
framförallt för glasvaror, och deras industrialster söka sig
under detta skede även till avlägsna marknader.
Helt och hållet nya och därför värda att
uppmärksammas äro de synpunkter, Eggers anlägger på Elbelinjen.
I motsats till flertalet äldre forskare förnekar han, att denna
väg spelat någon större roll för samfärdseln under
kejsartiden. Ett undantag härifrån utgör dock Augustus’ tidevarv
samt början av Tiberius’ regering. Under nämnda skede
låg Rhenhandeln nere på grund av krigstillståndet på detta
frontavsnitt. Nu infaller även markornannerrikets
blomstringstid, karakteriserad av de nära förbindelserna med Rom
och den starka införseln av romerska varor. För dessa
utgör emellertid Böhmen en verklig återvändsgränd. De
vidarebefordras endast till några svebiska vasallfolk mellan Elbe
och Oder men nå ej fram till Skandinavien. De nordiska
ländernas bestånd av romerska importvaror från l:a årh.
är sparsamt, och vid en jämförelse med Böhmens material
av samma slag framgår enligt Eggers, att fornsakstyperna
äro av i stort sett olikartad karaktär 1.
är densamma som i Skandinavien, skulle från kartan över metallkärlen få
borttages c:a 70 från glaskärlskartan 95 % av de inlagda fynden för
erhållande av en adekvat bild av äldre kejsartidens fyndfrekvens. Med
hänsyn till att Brogan själv uteslutit tvenne kärlgrupper å den förra kartan,
torde dock en reducering med 50 % här vara till fyllest. Kontrasten mellan
fyndkartorna även i oreviderat skick och Brogans på Bolins fyndförteckning
baserade denarkarta (fig. 8) är iögonfallande.
1 »schliessen sich ziemlich aus» (a. a., s. 149).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
