Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Harald Elovson.
Även om Pater i sin uppfattning av denna renässans inom
medeltiden är bestämd av franska föregångare, främst kanske
Micheletsynes han dock själv vara den förste, som använde
beteckningen »den medeltida renässansen», »the medieval
Renais-sance», en beteckning, som så småningom skulle upptas av andra.
Att han själv skapat termen synes han ange i en passus, där han
talar om »that outbreak of the reason and the imagination»,
om »that assertion of the liberty of the heart, in the middle age,
which I have t er med a medieval Reriaissarice» 2.
IV.
Det förefaller som om denna tanke, att renässansen gjort
sitt inträde i historien redan under 1100-talet i Frankrike, omkring
1870 började överges av franska forskare. Det är därvid
betecknande, att man, efter vad jag kunnat finna, inte möter den hos
den vid denna tid uppblomstrande franska medeltidsfilologins
store mästare, Gaston Paris. Han behandlade den franska medel-
had been crushed, that true ’dark age’, in which so many sources of
in-tellectual and imaginative enjoyment had actually disappeared, this
outbreak is rightly called a Renaissance, a revival.»
1 När Pater säger, att de franska forskare, som räknat med en
medeltida renässans, låtit denna komma tydligast till uttryck i 1100-talets profana
lyrik och Abailard, kan han ha haft i minnet just Michelets ovan anförda
påstående, att medeltiden slutade under 1100-talet, då den världsliga dikten
vände sig mot legenden och Abailard gjorde ett första försök att kritiskt
pröva. När Pater kallar Abailard »the great scholar and the great lover»
(a. a. s. 4), kommer han också nära Michelet, sorn prisar Abailard för att
ha rest ett nytt altare åt »l’Esprit de science et d’amour» (a. a. s. 56). Att
den engelske författaren verkligen tagit del av Michelets
renässansframställning och fäst sig vid hans åsikt, att renässansen i själva verket hade börjat
under 1100-talet, framgår av följande passus: »At the foot of that early
Gothic tower, which the next generation raised to grace the precincts of
Abelard’s school, on the ’Mountain of Saint Geneviéve’, the historian Michelet
sees in thought ’a terrible assembly; not the hearers of Abelard alone, fif ty
bishops, twenty cardinals, two popes, the whole body of scholastic
philo-sophy; not only the learned Heloise, the teaching of languages, and the
Renaissance; but Arnold of Brescia — that is to say, the revolution’», (a. a.
s. 5). De ord av Michelet, som Pater här citerar, förekommer just i den
ovan (s. 196, not 5) anförda noten i Michelets renässansframställning, som
börjar med att konstatera, att renässansens egentliga era borde ha varit 1100-talet.
2 W. Pater, a. a. s. 25 (kursiv, här).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
