Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Harald Elovson.
nom utan tvärtom vänder sig mot honom. Den åsyftade är den
inledningsvis här nämnde Émile Gebhart.
Gebharts 1879 utgivna arbete hade till uppgift att visa, att
den italienska renässansen i själva verket börjar före Petrarca, att
dess rötter tränger långt tillbaka i tiden. Han öppnar sin
framställning med ett kapitel, som har den för den inte initierade
läsaren något egendomliga rubriken: »Pourquoi la Renaissance ne
s’est point produite en France». Han utgår här i själva verket
från den förut fastställda uppfattningen om en renässans under
medeltiden i Frankrike. Han erinrar om hur Frankrike under
11- och 1200-talen upplevde en storhetsperiod, då dess
litteratur, konst och vetenskap beundrades och efterbildades runt om
i världen. »L’esprit humain», konstaterar han, »s’était réveillé
chez nous et gråce å nous: la Renaissance semblait commencer.» 1
Gebhart redogör nu i sin framställning för de olika
uttrycken i franskt kulturliv för denna omvälvning, »la plus grande que
1’histoire ait vue depuis le christianisme», samt försöker förklara,
varför denna rörelse snart hejdades och blev utan djupare verkan.
Tack vare en sådan utredning, vars enskildheter det inte här är
behövligt att gå in på, skulle man enligt Gebhart kunna förstå,
»varför Italien kunde återuppta och fullborda det avbrutna
civilisationsverket och på nytt tända den heliga låga, som slocknat
i våra händer» 2.
När Gustave Lanson något mer än ett decennium senare
utarbetade sin handbok i fransk litteraturhistoria (1894), synes han
ha stått helt främmande för denna tanke, att hans eget land skulle
ha varit renässansens »första vagga», för att nu använda ett
uttryck av Gebhart8. I sin framställning av medeltiden följer Lanson,
som han själv påpekar, nära Gaston Paris. Italien är för honom
renässansens ursprungsland. I sin uppfattning av den italienska
renässansen är han bestämd av Rurckhardts arbete, till vilket han
för övrigt hänvisar. Den franska renässansen har sin
förutsättning i den italienska. »La Renaissance frangaise», förklarar han,
»est un prolongement et un effet de la Renaissance italienne: la
chronologie seule suffirait å 1’indiquer» 4.
1 Émile Gebhart, Les origines de la renaissance en Italie, Paris 1879,
s. 1 f.
2 É. Gebhart, a. a. s. 2.
3 É. Gebhart, a. a. s. 50.
4 G. Lanson, Histoire de la littérature frangaise, Paris 1916, s. 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
