Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den medeltida renässansen».
209
nässans. Gaston Paris uppfattning, att den på folkspråket skrivna
litteraturen i stort sett varit oberoende av den latinska, skulle
emellertid så småningom i grund vändas över ända av företrädare
för den forskargeneration, som han själv fostrat. Den som med
störst myndighet och framgång fört fram denna opposition har
varit den av mästaren från början väl mest omhuldade lärjungen,
Joseph Bédier.
Redan i sitt första storverk, boken om les fahliaux (1893),
vars författare Bédier i främsta rummet söker bland clerici
vagantes, vänder han sig bestämt mot den inom den dåtida
forskningen vanliga meningen, att det rådde en motsats mellan lärd
och folklig dikt. Han framför det påståendet, att vagantpoesin
kan förklara mer än ett drag i den fornfranska litteraturen \ I
sitt andra storverk skulle Bédier sätta den för hans mästare
speciellt »folkliga» genren, la chanson de geste, i intimt samband
med den av kyrkan uppburna klassiska bildningen. De franska
hjältedikterna hade inte skapats av »folket» utan av »klerkerna».
Det mest pregnanta uttrycket för sin uppfattning i denna fråga
har Bédier gett i den karakteristik av chansons de geste, som han
lämnat i det av Gabriel Hanotaux utgivna samlingsverket Histoire
de la nation frangaise, tolfte delen, tryckt 1921.
Bédier utgår här från frågan om hur chansons de geste
uppkommit och erinrar om att dessa diktverk inte utgjort någon
isolerad företeelse. Samtidigt med den första chansonen kan man i
Frankrike notera den första spetsbågen och det första målade
fönstret, den första turneringen och det första frihetsbrevet för en
kommun. Samtidigt med dessa skapades också den första
trubadurdiktningen, genom sitt sensuella raffinemang så motsatt
hjältesången. När det gällt att besvara frågan om den episka
diktningens ursprung, hade fransk forskning, i sista hand bestämd av
de tyska romantikerna bröderna Grimms teorier om en det
folkliga geniets kraft, en »Volksgeist», återfört denna rika diktning
på sånger bland »folket», vilka man i sin tur förmenade ha
germanskt ursprung. Bédier avvisar bestämt de av folkloristiken
influerade forskarnas försök att lösa problemet om den franska
medeltidsepikens ursprung. Folkloristernas metoder blir, när
de tillämpas på detta spörsmål, vilseledande och verkningslösa.
De döljer det verkliga problemet. Det finns, hävdar Bédier, inget
speciellt problem om chansons de gestes ursprung, skilt från
frågan om de övriga genrernas ursprung. Det finns endast ett
problem, det som springer fram ur dessa olika genrers samtidighet.
Det märkliga historiska faktum, som forskningen står ställd inför.
1 J. Bédier, Les fabliaux, 3« éd., Paris 1911, s. 398.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
