Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Nilsson, Axel Oxenstierna och regeringsformen 1634 (Nils Ahnlund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Sven Nilsson.
ringsformen skulle »stämpla högst anspråksfulla partier av
bevisningen som intetsägande fyllnadsgods» och »överkorsa hela sidor
i argumenteringen för kanslerns antimonarkiska strävan». Vi ha
funnit att en sådan skillnad ej existerar, och att de anspråksfulla
partierna av bevisningen inte rubbats.
4.
I det följande upptar professor Ahnlund frågan om
pfalz-grevens och änkedrottningens uteslutande ur
förmyndarregeringen.
Detta uteslutande är enligt min åsikt ett ingrepp mot
kungahuset och kan ej ha skett med Gustav Adolfs gillande (20).
Professor Ahnlund invänder att vad pfalzgreven beträffar inga som
helst indicier finnas för att kungen skulle velat tilldela honom en
ledande ställning efter sin död (HT 180). Men det faktum att
pfalzgreven under Gustav Adolfs senare år »fått sig ombetrodd,
utom ett slags kontroll över det hela, vården av de viktigaste
förvaltningsgrenarna, finanserna och krigsväsendet» 1 talar tydligt
för att kungen ansett honom väl skickad för dessa höga ämbeten;
och intet indicerar att han icke också velat bibehålla honom i
hans ställning även efter sin död. — Beträffande Gustav Adolfs
gemål påpekade jag att uppfattningen om hennes
regeringsoduglighet går tillbaka på uttalanden av de mot henne fientliga
rådsaristokratiska kretsarna (20). Häremot framhåller professor
Ahnlund att Kristina prisat faderns klokhet, då han undandragit
modern varje del i styrelsen. Men skall Kristina anföras som
sanningsvittne, så har hon också sagt, att Axel Oxenstierna i
regeringsformen tillagt mycket av sitt eget och att kungen kanske
aldrig sett ett ord därav 2. Vidare anför professor Ahnlund ett
och regeringsformen, utan om den mellan utkastet sådant det hemsändes och
sådant det förelades ständerna efter en senare omarbetning av kanslern. Det
är framför allt denna kanslerns senare redaktion — för ämbetsmännen så
ofördelaktig att den i regeringsformen måst mildras — som jag använt som
bevis på hans inställning emot dem (27 ff.). Professor Ahnlund vill emellertid
göra gällande att den ursprungliga formuleringen »utesluter tillvitelser av
denna art». Men denna ursprungliga formulering — även den föga
tillmötesgående — är så knapphändig att man har rätt att fråga sig, om ej den
egentliga innebörden kommer fram först senare.
1 Odhner: Sveriges inre historia under drottning Christinas
förmyndare, 1865, s. 13.
2 Arckenholz: Memoires concernant Christine, III s. 36 o. Tham: Bidrag
till svenska riksdagsordningarnas och regeringsformernas historia, I s. 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
