Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Nilsson, Axel Oxenstierna och regeringsformen 1634 (Nils Ahnlund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Oxenstierna och regeringsformen 1634.
235
brev av Gustav Adolf, där han med tanke på sin bortgång åt Axel
Oxenstierna anförtror sin gemål och dotter, »modern rådlös och
dottern övermaga jungfru, eländige om de få råda, och i fara om
andra över dem råda få». Vad här möter är intet annat än tidens
vanliga uppfattning av kvinnan som rådlös varelse. Och hur har
Axel Oxenstierna uppfyllt detta Gustav Adolfs förtroende? Han
har gjort just vad kungen sagt sig frukta: satt andra, de fem höga
ämbetsmännen, att råda över Gustav Adolfs gemål och hans
dotter.
5.
Professor Ahnlunds hittillsvarande anmärkningar ha
huvudsakligen gällt frågan om Gustav Adolfs delaktighet i
regeringsformen. Det sista avsnittet av hans kritik riktar sig mot min åsikt
att Axel Oxenstierna vid regeringsformens avfattande ej varit fri
från hänsyn till den personliga maktställning han skulle kunna
uppnå genom densamma. Regeringsformen tillgodoser
ofrånkomligt framför allt de fem höga ämbetsmännens makt och
inflytande. Dess huvudändamål säges vara att de skola övertaga
regeringen. Dessa ämbetsmän voro vid tiden för
regeringsformens avfattande alla utom en besläktade eller i nära
släktskapsförbindelse med Axel Oxenstierna. Han måste förstått att han i
en sådan regering skulle bli den ledande, vilket ej kan ha varit
utan betydelse för regeringsformens avfattande. Jag framhöll
också som belysande att sedan pfalzgreven bortmanövrerats från
befattningen med finanserna och drotsen dött på våren 1633, rådet
1634 utsåg Axel Oxenstiernas broder och hans kusin till
innehavare av de två ledigblivna platserna. Härvid understöddes Axel
Oxenstierna framför allt av de rådsherrar med vilka han efter
Gustav Adolfs död under hänvisning till dennes intentioner utökat
det decimerade rådet. Han kunde nu behärska den regering
som med full kunglig myndighet skulle föra styrelsen under
Kristinas minderårighet (36).
Professor Ahnlund invänder här för det första, att även om
valet av ovannämnda rådsherrar först kungjorts efter Gustav
Adolfs död, det »utan minsta tvivel träffats av honom, icke av
kanslern». Källäget är här detsamma som för frågan om kungens
delaktighet i regeringsformen: Axel Oxenstierna enda källa och
part i saken. Professor Ahnlund finner vidare att endast en
minoritet av de nykomna rådsherrarna, 3 av 7 närvarande, röstat
i »avsikt att trygga en övervikt för Oxenstiernorna i regeringen».
Detta är skevt och oriktigt. Striden stod framför allt om
drots-ämbetet (35 ff.). Axel Oxenstiernas anhängare röstade här på
hans broder Gabriel Gustavsson, hans motståndare på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
