Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tliorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. 13
niken, århundradets modevetenskap, fann nya möjligheter att
göra krafterna i naturen till positiva faktorer i kulturen.
Kapitalet sökte sig till naturens sköte. Pengar började i
allt större utsträckning att investeras i jordbruk, industrien
vandrade från staden ut på landet, där vattenkraften som
en naturens fria gåva började utnyttjas för drift av
spinnmaskiner och vävstolar. Naturen var givmild och slösande,
dess princip var ordning och harmoni.
För alla de oppositionella grupper, som förnam
samhället som en utpressande och njugg makt, som krävde
prestationer men inget gav igen, och som var präglat av
vrånghet och väld, måste naturen ha framstått som
tillvarons goda sida; det bestående privilegiesamhället som dess
onda. Den ena harmonisk och slösande; den andra
mot-sättningsfylld och girig. I samhället reste sig krafterna mot
varandra i en kamp, som hotade bryta sönder all ordning;
i naturen flöt de samman i en harmonisk samverkan, som
bar hela världar. Varje skildring av naturens harmoni
utgjorde i sig en kritik av samhällets disharmoni. Så grep
oppositionen lidelsefullt efter den nya värld, som
vetenskapsmännen upptäckt och som i sig var en sedolärande bild för
det ofullkomliga samhälle, vars tryck den kände och som
den hatade. Naturforskningen blev i sig själv en mot
privilegiesamhället destruktiv kraft, då den klargjorde att
tillvarons grund var harmoni och ordning.
Så blev läran om naturen en politisk ideologi. En
ytterligare utbildning fick denna ideologi genom tanken, att
samhället icke var helt autonomt i förhållande till naturen och
dess krafter, att dessa sträckte sina verkningar in i det
mänskliga samhället och att detta icke ostraffat kunde bryta
mot naturens orubbliga lagar. Det är denna tanke, som
ännu vagt utformad ligger till grund för Montesquieus
klimatlära, läran om att klimatet i jordens olika
temperaturzoner disponerade dessas invånare för bestämda slag av
statsförfattningar och att man inte ostraffat bröt mot dessa
naturens dispositioner. Stod den franska författningen i
överensstämmelse med denna naturens ordning? Om icke, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
