Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tliorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. 27
nutida filosofiska idémotsättningen hypnotiserat forskarna,
dels att den nutida lärda traditionen varit obekant med
fysiokratismen. Denna politiska lära slogs ihjäl av liberalerna
och de montesquieuister och rousseauister, som utformade
den franska revolutionens ideologiska miljö. Det är blott
motståndarnas polemiska förvanskningar, som levt kvar.
Att den unge Thorild hade sina ögon riktade mot
de svenska fysiokraterna framgår redan därav, att en av
hans tidigaste kända dikter — från Göteborgstiden — heter
»Bref till Hs Exc. R. R. Gr. C. F. Scheffer». Dikten tyder
dock ingalunda på att han förstått den nya politiska läran.
Men redan som ung student har han inrangerat sig bland
samhällskritikernas skara. Han höll 1778 på Göteborgs
nation ett tal till vetenskapernas lov, »Om vad som är
ädelt och skönt i vetenskaperna». Det är förvisso föga
djupsinnigt. Till sitt syfte är det ett angrepp på Rousseau.
Denne hade diskrediterat vetenskaperna, som upplysningen
dittills trott på. Och nu ville den unge studenten
rehabilitera dem. Han menade, att Rousseaus kritik endast träffade
de spekulativa systemen. Icke den induktiva forskningen;
den som »icke mera gissar utan erfarer», den som nöjer sig
med att utforska naturens lagsystem. Men även dess
resultat kunde bli motstridande, beroende på den olika aspekten
hos olika forskare, beroende på den »olika daningen av våra
förstånd». Så skulle måhända inte ens Newtons resultat
alltid stå sig. Därför skulle vetenskapen icke tryckas av
auktoritets- och skoltvång: forskningens frihet var dess
princip. Men det räckte inte härmed. Den praktiska nyttan
skulle vara vetenskapens ledstjärna. Denna skulle alltså
bidraga att tillfredsställa vår allmänna åtrå efter sällhet och
nöje, efter njutningar. »Den vetenskap, som icke leder till
det ändamålet, är en tom konst utan sanning och värde».
Först i oupplöslig förening med praxis blir forskningen
vetenskap och når sanning. Detta är det »ädla och sköna i
vetenskaperna, som utgör deras fullkomlighet».
Vetenskap var sålunda för Thorild den utforskning av
naturen, som var inriktad på att tillfredställa våra behov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
