Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tliorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund.
29
Det är de upplysta reformmännens hot om att alla
naturens krafter med destruerande våldsamhet skulle resa
sig mot privilegiesamhället, för så vitt icke hindren för
krafternas fria spel toges bort. Det är även kravet på
förtjänstens rätt framför bördens, som här upprepas.
Med sin lära om krafternas harmoni vid fritt spel
motiverade fysiokraterna sin kritik av skråväsende och
regle-mentering inom näringslivet. Deras kritik mot samtidens
näringslagstiftning var sålunda av principiell art och skilde
sig härigenom från den kritik, som levererats av de s. k.
reformmerkantilisterna, representerade av bl. a. Melon och
Forbonnais. Denna senare falang, säger Oncken, arbetade
visserligen för reformer, men dessa borde ske utan
över-ilning, och så långt det var möjligt, borde man nöja sig med
det bestående1. De förras kritik var principiell: blott om
naturkrafterna fick verka, var och en fick följa sin drift att
söka sin bärgning och lycka, så skulle harmoni uppstå inom
näringslivet så väl som inom samhällslivet i övrigt. Laisser
aller, laisser passer. Därför borde alla hinder raseras.
Jämlikt kungligt brev till kommerskollegium av 16/12 1782
började kunglige bibliotekarien Johan Henrik Kellgren 1784
utge en periodisk skrift »Nya Handelsbiblioteket», egentligen
avsett som en fortsättning av Sefströms »Handelsbibliotek».
Det senare hade på sätt och vis varit ett språkrör för
Liljencrantz, då genom det en del av hans memorialer nådde
allmänheten. Även Kellgren höll sig till den
reformmerkanti-listiska linje, som utmärkte Liljencrantz, och han anförde
betecknande nog Melon, Child och andra moderata
merkantilister som auktoriteter för det ekonomiska tänkandet. Full
av löje och hån över principlösheten i denna ståndpunkt
kastade sig Thorild i en recension över Kellgrens
publikation. Den vaga kritik, som Kellgren riktade mot skråna var
ej tillfyllest, då den ej var en principiell kritik mot allt tvång
inom näringslivet. »Det är tydligt, att hr K. Bns artige
fam-mel ej var gjort att förstöra den gamla och så djupt inrotade
1 Oncken, A., Geschichte der Nationalökonomie, I Leipzig 1922, 265.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
