Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Fredrik Lagerroth.
Någon invändning mot densamma har veterligen icke heller
gjorts. Den må betraktas som den härskande läran.
Naturligt blir då ock att till densamma knyta en framställning
av statsrådets ansvarighet överhuvud, som till en del — den
juridiska konstruktionen är lika viktig — ser problemen
ur synpunkten: svenskt eller främmande? Anknytningen
gö-res så mycket hellre som Fahlbecks avhandling är mer
principiellt lagd än Tynells undersökning av vad han kallar
statsrådets politiska ansvarighet 1 och framför allt har större
författningshistoriska perspektiv. Naturligt nog kommer den
nya framställningen att på avgörande punkter avvika från
både Fahlbecks och Tynells. Annars försvarade den
näppeligen sin plats. Också från andra auktorer anmäler den
avvikande uppfattning. Dock finns ingen anledning att
igen gripa till underrubriken »polemiskt inlägg». Föregående
auktorer utnyttjas även positivt. Så är framför allt
förhållandet med Rudolf Kjellén 2.
I.
Det svenska riksrådet framträder redan första gången
dess ställning blir föremål för en varaktigare rättslig
normering med den självständighet, som karakteriserar
ministeriell ställning. Riksråden förplikta sig i landslagens rådsed
att råda konungen till vad de »for Gudhi» veta gagna honom
och hans land och att styrka till riksens rätt med all sin
makt, att han måtte hålla den ed, han svurit allmogen, och
allmogen den ed den svurit konungen. De uppfylla, om de taga
sina plikter på fullt allvar, det väsentliga av de fordringar,
modern teori ställer på en konstitutionell konungs ministrar: att
tjäna staten direkt utan förmedling av någon annans vilja och
uppgift och ställning det fick 1809, rönt avgörande inflytande av den
konstitutionella doktrin, som präglade detta års författningsverk.
1 Tynell, Studier angående det svenska statsrådets politiska
ansvarighet, Lund 1918.
2 Kjellén, Studier rörande ministeransvarigheten I och II, Uppsala 1890
och Dens., Riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges historia. Upsala 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
