Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Fredrik Lagerroth.
sedan länge var van vid. Rimligtvis hör högförräderi under
domstolens domvärja, försåvitt förbrytaren kan anses vara
för riket farlig. Rimligtvis höra därunder kungliga personer,
möjligen inclusive konungen själv. Så tolkas i varje fall § 9
ännu 1657 av den aristokratiske publicisten Gyldenstolpe 1.
Men hörde också riksråd dit, även när de råd de givit icke
kunde anses såsom förrädiska? Ansågs verkligen deras
»kondition» vara tillräckligt »hög» för att de ur den första
synpunkt § 9 anlägger måste dömas av riksrätten, såsom däri
nämnd specialdomstol, ursprunget till vår nuvarande
riksrätt, efterhand kommit att kallas? Däremot talar, att denna
jämlikt § 41 är forum för riksämbetsman eller helt
kollegium blott vid konungens död eller omyndige år eller där
saken går liv och ära an. Rimligen kunde även riksråd i
lindrigare fall ställas inför kunglig domstol. Inför en sådan
hade de Johan III misshagliga riksråden efter riksdagens
slut blivit dragna.
När ständerna vid 1675 års riksdag gå till storms mot
riksrådet, som störtat Sverige i krig, är det till en början ett
ansvar för råd, givna myndig konung, som avses. Rådet
hade styrkt konungen »att ständerna ovitterligen begynna
kriget», vilket strede mot konungens ständerna givna
försäkran av 1672. Därför begärde man granskning av »alle
aktioners sammanhang från sista riksdag» sådant det
framgick av rådsprotokollen. Härtill sade dock konungen nej.
Först senare skjutes det ekonomiska fundament, varpå
krigsbeslutet baserats, i förgrunden, varmed följer kravet att
få granska förmyndarregeringens förvaltning. Den
ministeri-ella ansvarigheten träder tillbaka för riksföreståndarenas.
Det är dock omöjligt att ur diskussionerna i rådet utläsa,
att man skulle varit principiellt mindre villig stå till ansvar
för råd från tiden efter Karl XI:s myndighetsförklaring än
1 Gyldenstolpe, Politica . . . Aboæ s. 229. Lagerroth, Frihetstidens
författning, s. 205.
2 Grauers, Riksdagen- under den Karolinska tiden, Sveriges riksdag
IV, s. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
